Med huvudet nedåt!

Nu känner jag väldigt tydligt att bebis har vänt på sig och lagt sig med huvudet nedåt så nu får vi hoppas att hon stannar där och inte håller på att vända på sig allt för mycket.
Hon gräver rejält där nere kan jag tala om haha, så konstig och obehaglig känsla alltså.
Som att man har en isglass mellan benen eller som att man får små elstötar genom hela könet.
Väldigt märklig känsla!

Jag har blivit så EXTREEEEMT bebissjuk nu att jag tror att jag blivit besatt eller nått.
Jag blir helt till mig så fort jag ser en bebis och jag tittar på bebisvloggar och förlossningsberättelser så fort jag får tid över. Jag har sån längtan efter vårt lilla mirakel nu att det känns som att tiden aldrig gått saktare. Ett dygn känns på riktigt som tre dygn och det känns som att bebisen kommer att titta ut till jul och inte om 8 veckor. 8 veckor låter så himla kort, det tycker jag verkligen men det känns där emot som en evighet och hur mycket jag än sover om dagarna så tar aldrig dagen slut…
Hur ska man ens kunna vänta mer???

Förlossningsbrev

Jag hade först inte tänkt att jag skulle skriva något förlossningsbrev för att jag har av någon anledning tänkt att det inte kommer till någon användning ändå men igår så fick jag bara en tanke att det kunde hjälpa mig att förbereda mig inför förlossningen oavsett om jag glömmer att ge det till dom på BB eller om ingen läser det. Den kanske blir lite som terapi genom att bara skriva det.
Så jag tänker nog faktiskt göra det oavsett om det kommer till användning eller inte.

Jag tittade igår på Helen Torsgårdens video där hon berättar sin senaste förlossningsberättelse och jag tycker verkligen att ni borde se den på hennes kanal ”Familjen Torsgården”.
Där berättar hon bland annat att hon fick operaras akut efter hon fött för att moderkakan inte släppte utan att den helt enkelt satt fast i henne hur mycket dom än försökte att få ut den.
Och på operationsbordet så förlorade hon väldigt mycket blod. Jag ni får lyssna hela historien på hennes kanal helt enkelt men det jag iallafall reagerade på var att hon berättade att det är många som dör just där på operationsbordet under en sådan operation och jag blev bara så jäkla känslig där.
Att en förlossning som ska vara så fin och betydelsefull bara kan gå helt snett och vändas till något helt annat. Så himla hemskt och man tänker inte på att det faktiskt har hänt många personer.
Att mamman mist sitt liv under sitt livs ögonblick när hon ska föda sitt älskade barn.
Usch jag vet att det kanske inte är rätt av mig att tänka sånna tankar nu men det är så himla hemskt och jag kan inte förstå hur man gör för att gå vidare efter något sådant.

 

Om vi nu ska gå vidare till mitt förlossningsbrev så tänkte jag där i iallafall berätta om mina ”rädslor” inför förlossningen och vad jag helst vill att dom gör i vissa situationer, sen om dom inte gör så är förhoppningsvis inte hela världen men det känns förmodligen lite bättre om jag skrivit ner det iallafall.

Som jag sagt tidigare så är jag väldigt känslig för kroppsvätskor. Jag kan inte titta på actionfilmer eller på filmer där folk föder eller opereras. Där av är det en anledning varför jag ens vill filma min egen förlossning för att det blir isåfall den första förlossningen jag ser och jag tror inte att det är lika svårt att se min egna förlossning som andras för att det är mina känslor till just DEN förlossningen så jag tänker förmodligen på annat då.
En till sak jag vill skriva ner är att jag vill att dom tvättar eller torkar av bebis innan jag får upp hen på bröstet. Jag tror som sagt inte att man tänker på vad bebisen är in kletas i i just den stunden men jag vill heller inte få chansen att kunna tänka det så därför vill jag vara på den säkra sidan.
Något jag också tidigare skrivit om är att jag är så extremt äcklad av navelsträngar och moderkakor osv. Och då menar jag verkligen att jag nästan gråter bara jag skriver om det här.
I Helens video berättade hon att barnmorskorna försökte dra ut moderkakan med hjälp av att dra i navelsträngen för att det inte gick att krysta ut den och jag höll på att svimma när jag hörde det.
Känslan av att ha något som man har sån fobi för som bara hänger där och som inte försvinner hur man än gör. Fy alltså!!

Jocke har iallafall sagt att han önskar att få klippa navelsträngen så det ska jag skriva med också tänkte jag, men jag vet inte om han kommer att våga när det väl gäller, jag har faktiskt ingen aning om hur känslig han är för sånt men troligen så svimmar jag iallafall före honom haha!

Drömmar

Varje natt sedan en vecka tillbaka ungefär så drömmer jag att jag föder och förlossningen är olika varje natt men det som alltid är det samma i drömmarna är att ut tittar en pojke.
Har jag inte riktigt släppt det där helt att det kan vara en pojke eller varför är det ALLTID en liten kille som kommer ut i varje dröm? Så skumt alltså!

Varje förlossning i drömmarna skiljer sig iallafall som sagt. Den ena går hur fort och smidig som helst och den andra går jag över tiden flera månader och förlossningen i sig tar flera dagar.
Jag tror det är ett sätt att förbereda mig på att föda och att vad som helst kan hända.
Förutom att jag går över tiden med flera månader då haha…

Jag drömmer också väldigt ofta att vattnet knappt ens hinner att gå innan bebis kommer så att jag inte alls är förberedd och att allt bara går så himla fort.
Jag vill inte att allt ska gå för fort för jag tror att man blir så chockad då att man inte riktigt hänger med och fattar vad som hänt. iallafall vad jag har hört av bekanta som det har gått super fort för.
Vi får vänta och se helt enkelt hur det går för oss! 🙂

Fotografering

Även om jag just nu bara känner mig stor och klumpig för det mesta så skulle jag ändå så gärna vilja ha lite fina bilder på mig, magen och även Jocke så jag har beställt lite klänningar för att kunna göra en fin gravidfotografering och jag är verkligen så nervös att jag kanske beställt för små storlekar då jag inte har någon aning om vad jag har för storlek i kläder nu. Speciellt inte när magen bara växer och växer för fullt nu!

Det ska bli super kul och mysigt att göra denna fotografering iallafall och jag hoppas på att få många fina bilder och att det inte regnar under tiden vi fotar haha!
Jag har inte bestämt vart vi ska fota än så det ska jag klura lite på jag vill gärna ha 3-4 ställen så man kan få lite olika miljöer och kunna byta kläder för att få lite olika bilder så man kan göra något kul med dom sedan det är ju ändå minnen man både vill visa upp och spara och se tillbaka på.
Kanske rama in till och med?

Har ni några tips på hur jag kan få fina bilder på fotograferingen tex miljöer, ställningar, färger osv?
Och i vilken vecka gjorde ni en sån här fotografering? 🙂

Ångest ångest och mer ångest

Jag har sån ångest och gråter hela tiden nu och det har vart så den senaste tiden samtidigt som jag är jätte lycklig så är jag också så jävla ledsen och har ångest för ALLT.
Kommer vi att kunna ge vårt barn det den behöver, hur ska vi göra för att få klart allt, hur ska vi göra för att säkerställa en tyg uppväxt för barnet och kunna skydda den från allt?
Hur blir det med vårt liv med det vi gå igenom nu.

Jag är också fruktansvärt introvert och vill inte vara med någon eller ens prata med någon jag får panik och ångest så fort min telefon ringer så då börjar jag att gråta för att jag blir så stressad för att jag inte vet vad personen vill oavsett vem det är.
Jag har ingen matlust och jag får ångest när jag äter.
Jag hatar att jag flåsa så fort jag ska ställa mig upp eller om jag bara går i en trapp.
Jag känner mig så fruktansvärt otränad och äcklig och jag har inte ork till någonting och det gör bara att jag får mer ångest.
Jag får ångest för att jag inte kan stötta Jocke nä han må dåligt eftersom att jag själv mår dåligt.
Och det får mig att känna mig ännu mer otillräcklig och värdelös som fru.

Allt går runt i ett ekorrhjul, om jag får ångest för nått så får jag ännu mer ångest av att jag får ångest över den grejen.
Dessa hormoner gör mig galen och dom kan dra åt helvete.

 

Intensiv månad!

Vi har bokat in sååå mycket saker i augusti att jag undrar lite hur jag ska orka med denna månad haha.
Varför vi gjort det är för att vi sedan ska vara ”fria” i slutspurten på graviditeten så vi bara kan sitta och vänta på Bebbe. Men sen är det ju så att min bok faktiskt kommer ut denna månad och jag har lovat att signera flera tusen böcker så önska mig lycka till med det, jag som knappt kan sitta på en stol och äta en måltid utan att få ont i koppen haha!
Men har man lovat så har man lovat! Men med pauser och lite bensträckare så ska det nog gå fin fint tror jag!

Något som ska bli väldigt kul denna månad är att vi ska till Östersund och ha en femkamp, jag och Jocke mot varandra om föräldraskap och barn, jag är SÅÅ TAGGAD!!

Sen ska jag även medverka i nyhetsmorgon denna månad med och så har jag lite intervjuer och sist men inte minst så ska vi ha familjemiddag hos mormor. Det längtar jag faktiskt mest till!

Men jag hoppas att min kopp komma att klara denna månad men så bra folk som jag har runt omkring mig så vet jag att dom kommer se till att jag har allt jag behöver för att orka så denna månad kommer bli intensiv men förhoppningsvis väldigt rolig!

Glöm föresten inte att titta på stjärnfallen nu inatt, det ska tydligen vara ca 50-70 stjärnfall i timmen!

 

Börja packa?

Jag kan inte påstå att revbenet blivit bättre men det ha iallafall inte blivit sämre vilket är skönt!
Jag funderar lite på att börja packa BB-väskan nu när jag ändå inte gör så mycket mer om dagarna än att vila. Det skadar ju inte att ha det mesta packat liksom.

Alla snacka om att man inte ska ta med sig för mycket saker men vad skadar det egentligen?
Det är snarare värre om man packar för lite.
Och känner jag mig rätt så finns det verkligen ingen risk att jag packar för lite.
Jag har skrivit upp en lista på vad jag ska packa och vad jag tror kan komma till användning.
Man måste ju packa ner lite saker så mannen håller sig sysselsatt då jag vet att han är otålig och att han kommer att bli helt stissig av nervositet osv.

Vad hade ni med er i BB-väskan och har ni några tips på vad jag verkligen inte får glömma?
Har en känsla att många av e kommer att skriva ”mjukt toapapper” haha!
Och kanske en dum fråga, men tar man med sig blöjor eller får man det där?

spricka i revbenet?

Herrej*vlar säger jag bara! Nog med att det gör ont när bebis sparkar på revbenen men detta var från någon annan värld!

Jag stod i badrummet igår kväll och tvättade händerna och så får jag världens kick mot revbenen av bebis så jag tappar andan och det BRANN av smärta i bröstet så jag bara vek mig dubbelvikt.
Jag blev livrädd då jag va själv och fick inte fram ett enda ljud eftersom att jag tappade andan och jag blev framför allt så extremt chockad.

Sova den natten va ju bara att glömma då jag inte kunde vända på mig utan att flåsa av smärta.
Och idag har det vart lika så. Och när jag smeker lätt med fingrarna på svullnaden under bröstet så är det helt ömt och värker.
Jag misstänker att det kan vara en springa i revbenet? Jag har aldrig brutit något eller liknande förut så jag har inget att jämföra med men jag tror inte att det är brutet iallafall.
Men kanske kan det vara en spricka.
Dock så känns det helt meningslöst att ens kolla upp det då man inte kommer göra något åt saken mer än att ge smärtstillande och sånt vill jag inte proppa i mig när jag är gravid iallafall.

Men ni kan ju tänka er min rädsla att hon ska sparka till på samma ställe nu när jag redan har så ont.
jag är LIVRÄDD att det ska hända igen, speciellt om jag kör bil….

Föda förtidigt pga operation?

Som ni förstår så går det mycket tankar om förlossningen osv i våra huvuden här hemma just nu och det är både spännande och läskigt men det ska framför allt bli häftigt!
Något vi pratar ganska mycket om är att vi har en känsla att hon kommer att komma lite för tidigt.
Dock så tror jag att det bara är nått vi fått för oss och jag vet vad det är som ligger bakom det.

Jag har ju opererat bort en bit av min livmodertapp pga att jag fick cellförändringar och det har jag hört och läst att det kan göra att man föder för tidigt och därav är vi lite oroliga över det.
Vi är inte jätte oroliga men tanken finns där iallafall.

Har ni opererat livmodertappen och sedan fött barn? Eller vet ni någon som gjort och har det påverkat bebisens födsel?
Helen Torsgården har också opererat bort en bit av tappen och hennes fösta barn föddes lite över tiden om jag inte minns fel, hon föddes inte fö tidigt iallafall medan bebis nummer 2 kom en månad fö tidigt. Och hon opererade sig innan första barnet. Nu vet man ju inte om det har med just detta att göra men jag vill höra lite med er och om det påverkat er förlossning helt enkelt.

Så sugen på att amma!

Ju närmre vi kommer födseln desto mer sugen bli jag på att amma.
Minns ni mitt inlägg om amning jag skev för ett bra tag sedan nu?
Att jag har vart skeptisk till det innan och att det bara har känts lustigt att ens barn ska suga på ens bröst men att jag tycker att det låter mer och mer intressant när alla pratar om närheten osv.
Och framför allt så finns det ju ingen renare och bättre mat för bebisen.

Jag har nu med tiden blivit ännu mer taggad på att amma men jag är samtidigt så himla rädd att jag ska faila eller att jag inte har tillräckligt med tålamod. Går det inte vägen så vet jag att jag kommer att sätta en sådan sjuk skuld på mig själv att jag förmodligen kommer att bli väldigt deprimerad och känna mig misslyckad.
För att underlätta amningen och för att försöka till 100% att vara så förberedd jag bara kan så har jag läst på massor om just amning, tips och råd om hur man ska få det att fungera.
Vad många gör fel och hur många tror att man ska göra med att det bara blir värre och mer fel då.

Det var faktiskt väldigt intressant att läsa och framför allt lärorikt!
Nu håller jag båda tummarna att det ska gå vägen för oss och att jag inte ska ge upp!

Sen är det ju mycket annat som spelar roll också så som om man ens har tillräckligt mycket mjölk, näring osv. Men jag utgår ifrån att jag har det iallafall.
Heja oss!