Vaginalt eller kejsarsnitt?

Jag har nu börjat att tänka lite på förlossning och jag har blandade känslor när det gäller det där.
Jag längtar otroligt mycket och kan knappt vänta tills jag får se vårt mirakel men samtidigt så är jag faktiskt ganska rädd just för att jag är oerfaren kring det området. Jag har aldrig fött tidigare och hur ska någon ens kunna förklara smärtan för mig?
Ni vet att när man tex ska få en stöt från nått spel eller om man ska äta nått konstigt, man vill ju bara ha gjort det innan så man vet smaken eller känslan så man inte är rädd sen. Man vill bara veta hur det kommer att kännas så man vet vad man har att förvänta sig. Så känner jag med förlossningen.
Och när man väl är öppen så går det ju liksom inte att banga och bara ”ae vi skiter i det här idag vi tar det om en vecka för jag vågar inte”.

Tanken är alltså att jag ska föda vaginalt då jag såklart vill testa på det mest för mitt och barnets skull då jag hört att man inte får bära på barnet första tiden när man gjort kejsarsnitt och att det är jobbig tid i början innan allt har läkt.
Jag själv är född med kejsarsnitt och det har absolut inte påverkat mitt och min mammas band till varandra utan jag har alltid vart världens mammagris och det är jag fortfarande vid vissa tillfällen även om jag inte vill visa det jämt. 😉

Min mamma har gått igenom tre graviditeter, första vaginalt och oss två andra med kejsarsnitt. Varför hon valde kejsarsnitt med oss två andra slog det mig nu att jag faktiskt inte frågat om men hon har berättat att hon låg vaken och att dom satte för ett skynke så att hon inte skulle se något men hon tittade upp i lampan där allt speglade sig och såg ALLT!
Haha hon är så sjukt oäcklad av allt sånt där medan jag mår jätte illa av att ens se lite blod.
Och det är också en sån där grej jag tänkt mycket på. Jag gillar inte kladdiga saker och kroppsvätskor och under en förlossning är det väldigt mycket sånt. Så jag hoppas att jag är mitt uppe i att föda så att jag inte hinner att tänka på vad som finns där och vad som inte finns där.

Hur har ni fött barn och hur skulle ni göra om ni skulle föda igen?


Min fina klänning hittar ni här:
Nelly.com/kimonoblue

Comments 80
  • Jeanette

    Min första tjej födde jag med lustgas och epudral, tog ca 10 timmar. Mina andra två tjejer hade så bråttom ut att jag knappt hann med lustgas. Det gör ont givetvis men man (i alla fall jag) gick så sjukt mycket in i mig själv och min bubbla. Det där med kroppsvätskor var något jag tänkte på innan men när det väl gällde fanns inga tankar på sånt. Så fort dom ploppat ut försvann all smärta och minnet av den som genom ett trollslag. Mitt mantra var ”Miljoner kvinnor har klarat det så klart som fan att jag oxå gör det”. 😂
    Du och magen är så fin i den där klänningen. 😍

    Reply

  • Tc

    Tro mig, under en förlossning så lär du inte tänka på något annat än att få ut bebisen och se vem som fanns i magen 🙂

    Jag födde vaginalt och det tog 6 timmar och 43min (från det att man kom in). Jag skulle göra om det alla dagar i veckan! Det är en sån underbar upplevelse och jag hade tur att min första förlossning var så bra och gick relativt snabbt. Men kan du föda vaginalt så rekommenderar jag det, sen kan ju allt hända men finns ingen bättre känsla iallafall ❤

    Reply

  • Ida

    Har fött vaginalt med första barnet. Var orolig att det skulle bli ks nu med andra som kommer i juni pga moderkakans placering. Men den hade flyttat sig ur vägen så en vaginal förlossning är möjlig! Tackar för det! Det GÖR ont att föda, men jag gör hellre det igen, än går igenom ett kejsarsnitt. Minns bara hur jag mådde efter jag hade tagit ut min blindtarm. Dessutom, trots smärtorna är det en sjuk euforisk känsla efter du fött ditt barn. Jag VILL verkligen göra det igen (även om jag mest troligt kommer säga annat just under förlossningen när de gör som ondast 🙈) och allt de där med kroppsvätskor, rakat eller orakat, bajs eller inte bajs osv osv, är det sista du har i huvet under förlossningen 😉 Det är en sjukt häftig känsla! Hoppas du får uppleva den 😍

    Reply

  • Therése

    Med första sonen så kändes jag som dig, hur är smärtan? Kommer man och spricka? Bajsa under förlossning osv. Men kan säga dig att det är svårt och beskriva känslan. Det gör ont, ja och när krystvärkarna väl sätter igång känns det som att man ska bajsa ut en melon haha 😀 men när det väl är över då är det som bort blåst!
    Med första sonen tog jag ryggmärgsbedövning, men då var förlossning så utdragen. hade gått utan vatten i 3 dagar och med sega förvärkar så det var väldigt skönt och få det men för min del så orkade jag knappt och krysta när det väl var dags, men ut kom han ändå 🙂
    Med andra sonen så kunde dom inte lägga ryggmärgsbedövning för jag hade tydligen så mycket ärrbildning (konstigt nog) så då kände jag att då kör vi bara med lustgas och oj vad glad jag var över det! Följde med kroppen mer och värkarna och kände verkligen när krystvärkarna tog i och sen var jag så pigg och vaken efter det var klart 🙂 och ja jag hade tydligen bajsat under båda förlossningar vilken man inte känner, var min sambo som sa det efteråt men jag brydde mig inte för fem öre och inte barnmorskorna heller 🙂

    Reply

  • ToT

    Jag har också fött både med kejsarsnitt och vaginalt och jag föredrar, nu blev det akut snitt för mig så jag gick igenom allt ändå med öppningsskedet och även krystningar i evigheter innan jag akutopererades. Jag fick bära mitt barn direkt men inte mer då mitt snitt var som det var., men alla dagar i veckan föder jag vaginalt. Det gör ont, det kommer man inte ifrån och dom har kontroll, i 99,9 % men även snitt har risker. Skriver inte mer om det. Barnet mår om det är en normal förlossning bättre av att födas vaginalt.

    Det gör ont. Jag har alltid haft snabba förlossningar utom första som blev snitt och det har gjort jäkligt ont men jag har inte haft bedövning mer än lustgas och en spruta morfin.
    Du behöver inte ha speciellt ont om du väljer ryggbedövning, en del känner ingenting alls. Andra lite. Sen finns det andra bedövningar att ta till. Du bestämmer så långt som det går. Man kan inte ge alla bedövningar hur som helst utan det måste vara under olika tider.

    Det här är mina förlossningar och jag föredrar smärtan fram tills barnet är ute, för då försvinner den direkt. Tänk på att det är en god smärta. Inte en smärta av sjukdom utan av det finaste man kan få i livet. Jag vet att det inte är lätt men försök att inte vara rädd för smärta för det gör ont efter ett snitt med och alla operationer medför risker. Det är en stor bukoperation att bli snittad.

    Återigen, gör vad du känner själv och det är du och ingen annan som ska säga vad du ska göra. Alla rätt är rätt.

    Längtar efter din gravvecka.
    Man får abstinens när ni inte lägger ut varje dag.

    Reply

  • Diane

    Jag var också otrolig rädd över att föda vaginalt men för mig fanns inte kejsarsnitt som ett alternativ på grund av medicinska själ. Så jag köpte mig böcker som ha delade om förlossningsrädsla och smärta ich förberedde mig med både andningskurs och att gå igenom förlossningen i huvudet så som jag hoppades att det skulle bli. Peppade mig själv massor. När det väl var dags så tog jag varje värk med ro, andades och tänkte att det här behöver inte jag ta igen ännu än värk som är borta. Måste också säga att jag är otrolig rädd för smärta, så fort jag har ont någonstans så tar jag en tablett. Ta allt hjälp du kan få läs om både fördelar och nackdelar och försök att inte bar tänka på smärta utan på den fina belöningen som du kommer få i slutet. Och juste man glömmer bort allt som har att göra med kroppsvätskor, man är så fokuserad på att få barnet att man tänker inte på något annat.

    Reply

  • Tina

    Hej Jonna,

    Jag födde vaginalt, hade en supersnabb förlossningen och allt gick jätte bra. Klart det gör ont men det går att hantera. Jag hade första känningen kring kl 11 och dottern föddes just efter 3 på natten. Var öppen 10 cm när vi kom in till BB så jag han bara få lustgas en stund sen var hon ute. Kommer absolut föda vaginalt igenom 🙂 Du klarar det 💪🏻

    Reply

  • Cornelia

    Du får lov att bära ditt barn efter kejsarsnitt. Men inte tunga saker, så som tex tunga matkassar osv. Ska själv göra kejsarsnitt om några dagar. 🙂

    Reply

  • Camilla

    Jag har fött alla mina barn vaginalt…5 st 🙂
    Visst det gör ont men samtidigt skulle jag inte viljat haft det på något annat sätt. Ville absolut inte ha kejsarsnitt om det inte skulle bli ett akutsnitt

    Reply

  • Mandy

    Först och främst – Gud va vacker du är med magen och med den fina kimonon! =)

    Jag e också gravid med första barnet (bf november) och hittlis har jag inte alls tänkt eller börjat fundera/oroa mig över förlossningen. Har haft fullt upp att orora/nojja mig hittils över att allt är bra med lillen därinne. Men tänkte faktiskt på förlossningen igår. Jag tror att vaginal har varit det självklara för mig. jag e nog inte så rädd för smärtan, utan mer hur lång tid det kommer ta, ev komplikationer eller vilken barnmorska man får eller om det kommer bli mitt i natten liksom… när man har planerat kjesarsnitt så vet man ju exakt vilken tid det kommer ske o kan va beredd på det lite mer. och jag e ju ett kontrollfreak så EGENTLIGEN skulle ju det passa mig – MEN.. jag gillar dock inte tanken på att de ska skära i mig när jag är vaken och medveten och att jag inte ser vad som händer och att man inte får barnet på bröstet direkt heller. Så lutar ändå mot vaginalt.

    Sen vet man ju inte om man tvingas till akut kjesarsnitt ändå, men då får man ju ta det. huvudsaken är att barnet lever och mår bra i slutändan!

    Reply

  • Alexandra

    Fött båda mina vaginalt. Första genom induktion (igångsättning) andra spontant.

    Första var jobbig, tog drygt 22h från första dosen cytotec. Allt gick egentligen enligt planerna, och fortskred som det skulle, men efter så var min kropp så slut att den inte orkade med efterskedet. Den fatta helt enkelt inte att moderkakan också skulle ut, så den blev en rätt akut process som slutade med operation.

    Med andra hade jag möjlighet att välja kejsarsnitt, men då jag trots allt tyckte att vaginalt var en så galet häftig upplevelse så ville jag ge det en chans igen (fick ett så kallat kontrakt som gjorde det möjligt för mig att bryta om det blev ohanterbart) Den andra förlossningen kom igång spontant en morgon och jag kom in på förlossningen och var öppen 5. Min minsting föddes enligt planerna genom vagnialt och jag fick världens revansch från första förlossningen.

    Det är en helt vansinnigt känsla, så smärtsam men så häftig på samma gång. Man får bara en sån urkraft, och det är just vid det tillfället. Och den där kladdiga lilla lunsen som kommer ut är man så totalt uppslukad av så åtminstone jag inte brydde mig om hur kladdiga någon utav dom va. Då är det nog värre med hur extremt blodig man själv är när man ska upp och duscha efter förlossningen 😅

    Reply

  • Emma

    För min del så var jag så inne i allt när man väl låg där och hade värkar. Samma sak kände jag som du att jag var lite orolig för när barnet skulle komma ut äcklig och kladdig,men det var inget som jag brydde mej om sen när jag tröckt ut ungen😝 samma sak med amningen, för mej har det funkat superbra! Visst det gjorde ont de första dagarna, men håll ut bara, det blir bättre! Och om det funkar så är det ju så jävla smidigt, slippa ha med sej vatten,flaska och,ersättning vart man än ska… håller tummarna för er, och tack så hemskt mkt för.att man får dela denna magiska resa med er!❤

    Reply

  • Zandra

    Min son är född med kejsarsnitt då min moderkaka satt i vägen, alltså hade jag inget annat val. Jag kände mig snuvad på vad jag så länge längtat efter att få föda PÅ RIKTIGT! Jag var jättenervös när de rullade in min i ”slussen” till operationssalen. Jag fokuserade på min man, jag ville så gärna dela det ögonblicket som vi kämpat i flera år för med honom. Han höll sin hand på mitt huvud och det lugnade mig och när vi hörde det första gnyendet så gröt vi båda. Jag var uppe och gick samma kväll och med risk att låta skrytsam (inte alls meningen) så har det varit en dans på rosor med läkning och mobilitet. Att du inte får bära barnet är snack! Du får endast bära barnet och saker med snarlik vikt.

    Reply

  • Jenny

    Man får visst bära sitt barn efter kejsarsnitt. Dock är det endast barnets vikt barnmorskan/kirurgen rekommenderar! Dvs inga kassar med mat tex.

    Reply

  • Emelie

    Hej Jonna först och främst vill jag bara säga vilken underbar klänning du har på bilden den framhäver den underbara magen på ett sånt vackert vis! För att svara på din fråga så tror jag att det är viktigt att man förbereder sig på att en förlossning kan bli helt tvärt om än vad man hade tänkt från början, när det var dags för mig så tog det 26 timmars aktivt värkarbete innan jag nästan sparkade min sköterska i ansiktet för att få mitt snitt beviljat, det gick helt enkelt inte längre och det visade sig senare att min lilla knodd kom till världen på 53 ståtliga cm och 5,2 kg..det hade helt enkelt inte kunnat slutföras med en vaginal förlossning för min del (kan lägga till att jag gick över tiden med 10 dagar också) MIN största nackdel med att avsluta med snitt var att jag var så mentalt inställd på en vaginal förlossning så efter min son föddes så kändes det som en stor chock och jag förstod inte vad som hänt eftersom jag även var tvungen att sövas och fick ligga på eget uppvak i 5 timmar utan min familj. Det är minst sagt en totalt fantastisk upplevelse att föda barn vad man än väljer/behöver välja för taktik, många kan tycka ”stackars dig du har inte fått föda ditt barn” men vet du vad? Köpte jag honom i en affär eller? Jag känner mig som en riktig krigare som genomgått en stor operation och i slutändan fått mitt mirakel, mitt ärr är jag stolt över för det visar mig varje gång jag ser det att jag ska vara stolt över hur fantastisk min kropp är som burit mitt barn och blivit mamma! Allas upplevelser är olika och oavsett hur processen går till så är all smärta (i mitt fall) efter ett kejsarsnitt värt det. Jag hoppas att ni får en fantastisk upplevelse hur den än må se ut och att ni alla mår bra i bebisbubblan senare och glöm inte bort att kvinnokroppen är fantastisk och vi är starka som oxar!;) smärtan under en förlossning? Lustgas var kanon för mig men när den inte funkade längre så kändes det nästan som när man är riktigt jäkla förstoppad i brist på annan förklaring och man ska försöka gå på toaletten trycket man känner under en förlossning är helt olika något annat och man bör förbereda sig på att det kommer göra skit ont stundvis men ändå inte lyssna för mycket på andra för det kan skrämma upp en blivande mamma så jag kan inte beskriva det bättre än så och oavsett hur mycket eller lite smärtlindring man använder så är man bäst i världen i alla fall, din kropp säger till dig vad du ska göra vilket är superhäftigt man kan inte riktigt föreställa sig det innan men så är det!
    Kram på dig!

    Reply

  • Elisabeth

    Jag födde vaginalt. Blev igångsatt i vecka 38 pga havandeskapsförgiftning. Värkdropparna tog inte speciellt bra fast att dom maxade dosen till 500%. Så jag hade extremt ont. Förlossningen var igång men eftersom droppen inte funkade bra så samarbetade inte min kropp. Enligt mina närmsta som var med svimmade jag mellan värkarna av smärtan och av att jag var slutkörd. Dock skulle jag göra det vaginalt igen. Men då hoppas jag att min kropp får sköta allt själv så jag får känna skillnaden mellan igångsättning och ”riktig” förlossning.

    Det kommer gå bra Jonna!

    Reply

  • Karin

    Första barnet va läskigt att föda vaginalt, de gjorde ont och tog tid för han låg med huvudet fel men ut kom han tillslut med epidual. Andra barnet kom ett år efter och då kände jag mig mer säker eftersom jag ”testat” på känslan och eprduralen sattes i rätt tid så de blev en ” drömförlossning”. Epiduralen gjorde mer ont än själva värkarbetet.. Nr 3 kom 2 år senare utan någon bedövning och då vågade jag verkligen lita på kroppen så hann bara va inne på BB en timme innan hon va ute. Så mitt råd, våga lita på kroppen men ta de bedövning som känns rätt för dig i rätt tid med första. Jag va öppen 7 cm när vi kom in med 3an och visste att smärtan inte kunde bli värre därav ingen smärtlindring den gången. Lycka till!!! Och kom ihåg, bara du känner dig kropp och smärttröskel så i stort sett omöjligt att veta hur du vill göra förrän de är dags <3

    Reply

  • Ann-Charlotte

    Jag har 4 barn, alla födda med.kejsarsnitt. Fick jag välja inför en förlossning så skulle jag välja kejsarsnitt alla dagar i veckan. Jag har inte haft problem efteråt, det har läkt bra och jag har bara ätit Alvedon i max 3 dygn, sedan har jag varit smärtbefriad. Hemligheten är att snabbt komma upp ur sängen, och röra sig. Kroppen läker så mycket bättre då!
    Jag har jättenära band med alla mina barn (som är mellan 8 och 18 år), så förlossningssättet påverkar inte det nämnvärt.
    När det gäller att lyfta så får du lyfta barnet, men inte tyngre under de första 6 veckorna efter snittet!
    Kram

    Reply

  • Marie

    Jag födde vaginalt, första barnet. Absolut, det gör ont, mig hann dom inte ge ryggmärgsbedövning innan för barnet ville ut snabbt så jag fick använda bara lustgas (bästa någonsin). Om jag fick skulle få barn igen skulle jag vilja ha kejsarsnitt. Visst är inte det helt okomlicerat heller men för mig var föda vaginalt inte en jättetrevlig upplevelse efteråt.

    Reply

  • Cathrine

    Jag födde min dotter i juni förra året med planerat kejsarsnitt då hon låg i säte. Jag var inställd på vaginal förlossning men de kan ändras snabbt. Jag min upplevelse kring den var bara bra, och ett snitt är ju en trygghet i sig. var uppe på benen redan samma dag. Och det är helt okej bära sitt barn efter ett snitt men det är liksom den maxvikten man ska bära efter ett snitt. 🙂
    Om de blir fler barn vill jag blir de vaginal förlossning om de blir möjligt såklart. Då har man ju fått testa båda varianterna 🙂

    Reply

  • Cathrine

    Jag födde min dotter i juni förra året med planerat kejsarsnitt pga hon låg i säte. Jag var inställd på en vaginal födel men det kan ändras snabbt. Men min upplevelse att föda med snitt är bara bra, de är en trygghet i sig. Och Jag var uppe på benen samma dag. Det är helt okej att bara sitt barn efter ett snitt men mer än så får man inte bära de första 2 veckorna. Blir det fler barn kommer ja vilja föda vaginalt om de blir en möjlighet denna gång. Då har man fått uppleva på sätten liksom 🙂

    Reply

  • Sarah

    Hej!
    Skulle lätt ta kejsarsnitt, för det känns så mycket enklare på något vis!

    Reply

  • Evelina

    1 förlossning, födde vaginalt med lustgas under värkarbetet sedan ingenting under krystarbetet.

    Jag var inte rädd, var beredd att det kommer vara en smärta som inte går att mäta med nåt annat men ack så värt när bebis väl kommer till en.

    Skrev inte ett förlossningsbrev som man kan göra för jag hade inga planer på hur min förlossning skulle vara, utan jag la allt i mina barnmorskors händer, dom vet ju trots allt vad som är bäst. Jag tar allt lite som det kommer sa jag till dom när jag kom in.

    Förlossningsförloppet : kommer in 13.30 och är öppen 2 cm, har ont men det är hanterbart. Jag fick bada för att slappna av och fördriva tid. Nästa koll var jag bara öppen 3-4 cm och tänkte att shit det här kommer ta lång tid och nu gör det ont, men jag ska härda ut ett tag till. Satt på pilatesbollen och hade lustgas till hjälp, sambon fick massera mig så fingrarna blödde haha skämt å sido. En lång stund till går, nästa mätning är jag bara 5 öppen och dom tar hål på hinnorna så vattnet går, de tappar mig även på urin då jag bad dom om det för jag var så kissnödig men hade så ont så kunde inte ta mig till toan. Bestämde mig efter många om o men att ta epiduralbedövning. Fick vänta länge på läkaren( jag tyckte det tog jättelång tid ) när han väl kom och skulle sätta den så började jag omedvetet att krysta när värkarna kom, dom kollade mig och till allas förvåning var jag öppen 10 cm och bebis var påväg ut. Alltså på 1 h hade jag öppnat mig från 5 till 10 cm. Jag blev rädd för att jag inte hann få bedövning ( han kunde inte lägga den eftersom den inte har någon effekt under krystarbetet) men jag hade världens bästa personal runt i kring mig som peppade hela tiden. Hade lustgasen i handen men den var bara i vägen enligt mig så den kasta jag iväg. Krystförloppet var en baggis jämfört med värkarbetet enligt mig. 5 krystvärkar sen var vår flicka ute. Och det är så sant det dom säger, så fort bebisen är ute försvinner all smärta.

    Nu är hon 11 månader och jag längtar tills jag får föda barn igen, det absolut smärtsammaste men häftigaste jag varit med om.

    Reply

  • Ida

    Jag har fött både vaginalt och med kejsarsnitt. Min första dotter Millie födde jag med kejsarsnitt för hon låg i säte och efter röntgen såg man att jag inte kunde födda henne i det. Min andra dotter Thyra-Li födde jag vaginalt. Och de var en sån häftig upplevelse och hur kroppen vet hur den ska göra. Om jag skulle få ett barn till, vilket jag inte kommer😜, men iaf så skulle jag helt klart välja vaginal förlossning igen. Då återhämtningen är så mycket mer omfattande med ett snitt. Jag hade väldigt ont efter och tyckte de var väldigt jobbigt att jag inte orkade vara med och byta första blöjan eller kunna klä på henne. Medan när jag födde vaginalt så var jag på benen efter typ en halvtimme. Jag förstår din oro men du ska veta att kroppen är så häftig och vad vi kvinnor klarar✊ Och självklart ska man få ha en förlossning som passar mamman och barnet bäst☺️ Och bara för att jag upplevde de på ett vis så behöver de inte vara lika för dig, alla är vi olika, utan ville bara dela med mig om mina upplevelser. Och jag gjorde precis som din mamma och låg och tittade i lampan som hade en spegel i sig så jag såg allt också under snittet😂🙈

    Reply

  • Jeanette

    Obs: Skulle absolut föda vaginalt igen.

    Reply

  • Olivia

    Födde dottern vaginalt och det är det häftigaste jag varit med om! Va själv lite nojig över att man skulle ligga där så utlämnad men när jag väl va i det så brydde jag mig inte ett skit i vad som hände runt omkring mig utan brydde mig bara om andningen och att ta värkarna, är gravid i v15 nu och kommer födda vaginalt igen om allt går som det ska för det är sååå häftigt! 😍😊

    Reply

  • Anna

    jag har två vaginala och ett kejsarsnitt. Jag hade fött alla vaginalt. du får bära bebisen efter snitt men inget tyngre. Mer att jag hade komplikationer efter kejsarsnitt. Jag hade tyvärr inget val på min sista utan det blev akut kejsarsnitt då hon valde att komma tidigare än beräknat 12v för tidigt men min äldsta fick jag 2veckor för tidigt oj min 2.nda fick jag 6v för tidigt på gränsen att dem ville tillåta vaginalt. Du glömmer allt när bebisen kommit upp till dig och du får se bebisen då spelar inget blod eller vätskor någon roll. Du måste följa ditt hjärta. Du kan detta oavsett erfarenhet. Tro mig instinkten tar över. Vid minsta lilla åk in en gång för mycket än en gång för lite. Lita på att din kropp säger till dig vad som behövs.

    Reply

  • Lisa

    Födde med kejsarsnitt för 7 månader sedan och man får visst bära sitt barn 😊 men inte tyngre saker. Fick havandeskapsförgiftning så därför blev det snitt. Själva operationen var ju såklart lite obehaglig eftersom man inte varit med om det innan men det gick hur bra som helst. Det var ca 10 st operationspersonal med så man kände sig verkligen väl omhändertagen.
    Om jag skulle föda barn igen skulle jag vara trygg med både snitt och vaginalt eftersom personalen på BB är riktiga stjärnor och verkligen kan sitt jobb 😊

    Reply

  • A

    Jag har fött alla 5 vaginalt och skulle inte velat föda på något annat sätt. Ont gör det men den häftiga upplevelsen är värt smärtan. Har fött både med och utan smärtlindring och det är stor skillnad skulle jag säga. De bästa förlossningsupplevelserna är helt klart de 2 då jag hunnit få epidural 😛

    Reply

  • E

    Min förlossning var katastrofal, låg i förlossningssalen i över 56timmar innan det slutligen blev akutsnitt. Mitt sår sprack upp två veckor efter förlossningen så jag fick åka akut in. Hade otur med personalen som var väldigt otrevliga och oempatiska. Önskar ingen en liknande upplevelse. Har efteråt lärt mig att det viktigaste är att DU lyssnar på DIG själv och verkligen ser till att du kan styra förlossningen så att den känns bra för just dig (med smärtlindring, förlossningssättet osv.) och att se till att den du har med dig till förlossningen också är insatt i hur du vill ha det (typ ska partnern massera dig, prata med dig eller bara vara tyst och låta dig klämma sönder hens hand 🙂 ). Våga säga din åsikt och våga känna efter vad som känns bäst för dig, det är trots allt ett minne för livet, helst ett bra minne. Tycker Vanja Wikström har många bra inlägg om förlossning på sin blogg. Skulle jag föda på nytt skulle jag vilja prova vaginalt, mest för hur sjuk jag var efter snittet.

    Reply

  • Linda

    Min lilla kille plocka dom ut med planerat snitt då han vägrade vända på sig trots vändningsförsök. Höll honom så fort dom kollat han och bar på honom direkt när jag kommit upp på benen. Man ska inte lyfta tyngre än barnet sa dom till mig. Sen läkte jag ganska snabbt och klarade mig på att ta ipren och alvedon några dar så kan inte klaga. Drog lite i snittet när man skulle i och ur sängen. Men alla är väl lite öma efter en förlossning på vilket sätt man än fött 🙂🙂

    Reply

  • Nadia

    Jag har fött alla mina döttrar vaginalt och det är den underbaraste upplevelsen jag har gjort och skulle kunna göra det flera ggr om.
    Det gör jävligt ont, men efter allt det onda så kommer det något underbart, det är så man får tänka.

    Jag är den som inte gillar att visa upp min kropp direkt, men under själva förlossningen så tänker man inte ens på det. För att man vill bara att det ska vara över och ens barn kommer ut och man får ha det på bröstet.
    Så tror att du kommer att klara av allt med blod och så.

    Reply

  • Angelica

    Två barn, två kejsarsnitt och detta pga att båda barnen legat i säte alltså med rumpan neråt. Jag har en antydan till hjärtformad livmoder (bara en topp!) vilket gör det trängre därinne. Båda mina snitt har varit planerade och okomplicerade. Jag har varit uppe snabbt på benen och efter 1 vecka var smärtan borta. Alla upplever ju sin förlossning olika, vare sig det är snitt eller vaginalt. För mig har jag haft tur, jag skulle aldrig vilja föda vaginalt så jag är otroligt glad att det blivit som det blivit. Det du/ni kan göra är ju att läsa på så mkt som möjligt, gå såna förberedande kurser och se till att skriva ett förlossningsbrev sedan där du får med allt du önskar och inte önskar. Sen i slutändan får man nog bara lita på att kroppen fixar det – gissar jag – och släppa på kontrollen antar jag, och glöm inte andas 😁

    Reply

  • Malin

    Fött 4 barn vaginalt, och det var först vid tredje förlossningen som jag faktiskt märkte vilken skillnad det gjorde med andningen, och det av ren slump och tjurskallighet, jag vägrade profylaxkursen utan hittade rätt själv, tillslut. Födde första och andra med epidural och lustgas, tredje med lite lustgas, att andas genom värkarna gjorde susen, fjärde hann jag inte med nån smärtlindring alls då han hade så bråttom så var 5 min från att föda i bilen! 😄 mitt tips är att gå profylaxkurs, den hjälper mer än du tror! Kladd under förlossningen kommer du knappt märka av, det området sköta av barnmorskorna, tack och lov! 😁

    Reply

  • Jag har två barn 1,5 år skiljer det på dom. Födde båda vaginalt. Jag körde mycket mantran ex. Det är väldigt många innan mig som fött barn och klarat sig så jag klarar detta också.
    Ex2. Det går inte planera när barnet ska komma utan får ta det som det kommer. go whit the flow.
    (Jag är planeringstokig)
    Så sa jag till mig själv under flera månader och oftare ju närmare BF kom.

    Sen som alla säger är det fantastiskt att föda barn både vaginalt och kejsarsnitt. Men jag tycker att om man kan föda vaginalt så ska man göra det. Absolut om man är asapissa rädd kan man överväga kejsarsnitt.

    Reply

  • Theres

    Jag har 4 barn. 2 födda vaginalt och 2 med planerat kejsarsnitt. Först och främst ville jag bara skriva att man får bära barnet efter ett kejsarsnitt så det kan du vara lugn med, men däremot är läkningsperioden mkt längre efter ett kejsarsnitt.

    Ang kroppvätskor osv så garanterar jag att du kommer ha fullt upp med att föda och inte tid/ork att lägga märke till sådant.

    Smärtan går verkligen inte att förklara, trots att man fött barn själv. Liknar ingen annan smärta jag tidigare upplevt. Kanske som mensvärk men 10 ggr värre. Det gör ont men det är så värt det och all smärta är som bortblåst när man väl får sin lilla bebis på bröstet som förövrigt är det mest fantasiska och mest underbara man nägonsin varit med om tidigare. Det många inte pratar om är att det sedan även gör ont efter att bebisen har kommit. Det är livmodern som drar ihop sig igen. Amningen gör hemskt ont i början. Jag kommer ihåg att jag grinade som spände tårna som sjutton i början men det är endast en liten tid sen är amning (för mig) verkligen så mysigt. Det var en sorg när man väl skulle sluta. Men för vissa går det inte och andra vill inte, flaskmatning är också mysigt samt ett sätt att få pappan mer delaktig.

    Oj nu blev det en novel här. Men allt kring bebisar är så roligt att prata om. Min yngsta blir 2 i juni och min äldsta blir 13 imorgon, eller ja idag faktiskt då klockan är efter 12. Hon älskar att följa dig och Jocke och kommer ofta och frågar mig. Mamma har du sett vad Jocke och Jonna ska få för kön? Eller, mamma har du sett deras nya sovrum osv osv osv 😊

    Lycka till med allt. Trots att jag inte känner er så är jag innerligt lycklig för er skull att det äntligen är er tur att få ett barn nu. Barn är det bästa som finns, även om de stundtals även ger en massa gråa hårstrån.

    / Theres

    Reply

  • Denice

    Min bebis låg i säte och vägrade vända sig (hon har ärvt envisheten från sin mor *host*) så hon är född med planerat kejsarsnitt.
    Jag valde att bli nersövd då jag lider av svår panikångest när jag inte har kontroll osv, så jag sövdes och min sambo fick ta emot bebis när hon var ute och kollad.
    Allting gick sjukt smidigt och lätt och jag ångrar inte en sekund. En fantastisk upplevelse, trots att jag var ganska omtumlad av tunga smärtstillande de första timmarna efter uppvaket vilket gör att mina minnen är ganska grumliga, men vi har mitt första möte med bebis på bild så det gör inte så mycket 🙂
    Smärtan efteråt var faktiskt inte så svår som jag trodde, men självklart har man ju ont som satan ändå. Jag var på benen dagen efter och åkte hem efter två dagar. Bar omkring på liten men inte utan problem eftersom jag inte kunde räta på mig. Att hosta eller skratta första veckorna var DÖDEN, fy satan vad ont det gjorde!

    Reply

  • Pernilla

    Hej!
    Jag har fött ett barn och då vaginalt. Jag skulle välja (om möjligt) det igen alla ggr! Jag hade en underbar förlossning! Det tog 19 timmar från det att allt började tills sonen kom ut.
    Smärtan var helt överkomlig men valde eda då värkarna kom tätt och blev för jobbiga och även stressade bebis efter att de tagit hål på fosterhinnorna då jag inte öppnat mig något på flera h.
    Kroppsvätskor tror jag inte du tänker på. Du vill bara få upp det hala varma knytet i din famn, det ögonblicket är den lyckligaste stunden i mitt liv, helt magisk! Sedan missar du bebis första timmar då du blir sydd ganska länge efteråt vid ett kejsarsnitt.
    Så vaginalt om möjligt!

    Reply

  • Elin

    Båda mina är födda vaginalt utan bedövningsmedel och skulle ALDIG välja kejsarsnitt bara för att slippa föda. Det gör ont men bara för stunden medans kejsarsnitt gör ont längre och längre återhämtningsperiod. Min mammas mage vart infekterat efter akut kejsarsnitt och hela magen sprak på henne, nu är det ju värsta fall men kom och tänka på det när du sa att du har svårt med kroppsvätskor. Man tänker inte på sånt när man föder och skriver du det i förlossningsbrevet så kommer dom nog dölja det extra bra för dig dessutom. Men känner du dig inte bekväm med vaginalt så ska du defenteivt överväga kejsarsnitt för en traumatiskt förlossning påverkar din förmåga att knyta an till barnet

    Reply

  • Marie

    Jag har fött ett barn med kejsarsnitt och ett vaginalt. Jag skulle alla gånger rekommendera vaginalt, kroppen läkte mycket snabbare och jag fungerade normalt nästan direkt. Kejsarsnitt är ju en stor operation, och för mig gjorde det väldigt ont länge efter samt att såret inte läkte som det skulle.
    Smärtan under vaginal förlossning är såklart olika för olika människor, självklart gjorde det ont, men inte outhärdligt. Jag sa till min man typ 20 min efter födseln att det där kan jag göra om utan problem!

    Reply

  • Anna

    Jag har fött med akut kejsarsnitt och det var ingen fara att bära barnet efteråt, däremot var det ungefär där gränsen gick för hur mycket man fick bära. Har hört många som haft väldigt ont och liknande efter kejsarsnitt men samtidigt flera som inte haft några problem alls, precis som jag själv. Inte ont alls och läkte ihop väldigt fint relativt snabbt.

    Skulle jag få välja nästa gång hade jag nog valt snitt då också, enda som tala emot det är att man själv hamnar på uppvaket och inte får vara med partnern och barnet förrän bedövningen släppt efter 1,5 – 2 timmar.

    Vilken superfin klänning och fin liten kula du fått 🙂

    Reply

  • Melissa

    Mina grabbar är födda med kejsarsnitt Vincent som är äldst är född med akut KS då jag efter 18tim på förlossningen inte orkade med plus att han fastnade då jag har för trångt bäcken och inte kan föda vaginalt om barnet är stort. Alla tre barnen har vägt över 4kg så därav blev även dom två andras förlossningen kejsarsnitt men då planerade..
    Tiden efteråt har aldrig varit ett problem för mig och jag har inte upplevt de så som många andra kunde förklara för mig att ”det skulle vara” så stirra dig inte blind på vad alla säger utan det är väldigt individuellt, jag hade inga problem att bära barnen direkt efteråt och när mitt andra barn kom 2011 så hade jag ju Vincent som då var 2år och 2mån och jag bar väl kanske inte runt på han men hade inga problem med att ha honom i knät eller leka med honom så som sagt de är nog väldigt individuellt vad man känner och tycker om de där =)
    Jag har varit vaken vid alla tre snitten och tyckt det varit bäst för då är man med hela tiden och man får se/träffa sitt barn direkt men även det är såklart individuellt =)

    Så känn efter va du/ni vill och gå efter det och som sagt stirra er inte blind på att ”såhär ska det vara” för de är så himla olika <3
    Har du fler frågor hör gärna av dig

    Reply

  • Emma

    Jag har alltid alltid tänkt att jag vill föda med kejsarsnitt men när jag blev gravid så ändrade jag mig och jag vet inte varför. Det var svin jobbigt och gjorde så in i helvte ont men jag skulle göra om det igen. Det är så himla häftigt hur kroppen bara vet hur den ska göra. Jag fick fantastiskt stöd av sambo och barnmorskor. Jag var som du väldigt nervös och rädd men de sista veckorna vill man bara att barnet ska komma ut. Du kommer bli redo ju längre in i graviditeten du kommer, man växer liksom in i den tanken.
    Jag själv är så himla himla rädd för sprutor och jag var livrädd för att spricka men om jag ska vara ärlig så kände jag absolut inte ens att dem satte in en nål och jag kände inte heller när dem satte eda. Det är som du tror, jag var helt uppe i att föda barn. Allt annat runt om märkte jag inte ens av. Jag fick en stor bristning och det kände jag inte heller när jag fick det. Kroppsvätskor lovar jag dig att du inte alls kommer bry dig om. Slempropp, blod, avföring och ja allt ingår i en förlossning men du bryr dig inte, och det gör ingen annan heller 😊😊

    Reply

  • Hanna

    Jag blev igångsatt pga feber. Värkarna och allt kom igång. Men sen fick jag värkstimulerande dropp vilket Love reagerade dåligt på.

    Så då blev det urakut snitt. Blev sövd, och sen vaknade jag några timmar senare. Hade velat föda vaginalt men loves hjärtslag blev sämre så hade inget val.

    Men hoppas på att kunna föde vaginalt denna graviditet.

    Reply

  • Johanna

    Jag har bara fött ett barn hittills och födde vaginalt och kommer att vilja göra det igen. Det är så underbart när man har gjort det och får upp barnet på magen. Jag tycker att det abslolut ingen fel att födda med kejsarsnitt och är säkert lika mysigt. ☺️

    Reply

  • Helena Liesegang

    Åh vilken fin kula! Jag saknar min sooo bad 😭 Min lilla tjej fyllde 1 år den 5 maj, jag födde vaginalt när jag var 20 och det gick superbra. Jag tog all bedövning som fanns (Ingen fara för barnet någonstans så varför tackar man nej? haha), värkarna var de enda som var jobbigast (asså det är en lindrig smärta typ det gör inte jätteont alls men vi är alla olika hihi). Jag skrattade faktiskt under värkarna 🤔 och då lilla flickan och kakan var ute så försvann all smärta och det kändes knappt när de sydde fiffin. La inte ens nå märke till att det sprack haha 😐 tror inte man tänker så mycket på det. Nästa gång jag föder vill jag testa utan bedövning (Låter ganska spännande ändå…sen vill jag visa sympati för de som inte kan föda med bedövning). Men man får se då haha. Grattis till graviditeten Jonna! 🙂

    Reply

  • Ellan

    Jag har fött alla mina 3 tjejer med kejsarsnitt, första snittet vart akut då mina ligger i säte och inte kan vända sig, så med dom andra 2 vart de planerar snitt, har inget att jämföra med men hade jag kunnat föda vanligt hade jag nog valt det, har fått bära mina babysar fick dock höra att du inte får lyfta över 5 kg första veckorna, alla mina 3 tjejer är värsta mamma grisarna 🙈 hon har hur fina band som helst har dessutom inte kunnat amma,

    Reply

  • Hanna

    Jag har fött vaginalt båda gångerna. Med dottern så öppnade jag mig inte mera än till 3 cm så jag fick hjälp på traven med världstopp. Jag valde bedövning eda och de va lite läskigt att få den satt samtidigt som man hade värkar. Jag hade inte ont sen efter sen och de va rena drömmen att föda barn.

    Med sonen var jag mera rädd.. rädd för att inte hinna med eda innan man hade för ont. Men pga några komplikationer blev jag igångsatt och fick edan i kopplad innan allt startade. Vilket jag tyckte var super skönt. Dock sattes den snett så vid varje värk gjorde fasligt ont tills dem ökade på den. Sen gick de kanon med honom med. Jag har panik ångest i grunden så att bli igångsatt var de bästa för mig.

    Reply

  • Fanny

    Har aldrig fött barn tidigare, väntar första som blir en liten pojk som tittar ut i augusti (är i v25, går in i 26 på torsdag). Men jag ser faktiskt fram emot att föda, mest för att sen är han här hos oss. Men också för att det är en stor upplevelse med mycket känslor och något utav det vackraste man kan göra, att få en liten människa till världen. Helst vill jag föda vaginalt men blir det snitt så blir det och det är ju för mitt och lillemans bästa, har dock en känsla av att jag kommer få göra snitt då det finns risk att jag får havandeskapsförgiftning. Min mamma hade det med både mig och min lillebror samt min mormor och hennes syster också, fick veta att det är ärftligt så dom håller koll på mig hela tiden hos bm för att det ska kunna upptäckas i tid 🙂

    Reply

  • Linnéa

    Första barnet födde jag vaginalt och andra akut kejsarsnitt. Fick jag bestämma så skulle jag velat föda vaginalt med andra barnet och om det blir fler barn. Jag saknade känslan att få upp barnet på mitt bröst. Och smärtan har jag helt glömt bort! Vet ju att de gjorde ont men man glömmer det där 🙂

    Reply

  • Josefine

    Inte fött än men det blir vaginalt om något inte uppstår, så klart =)

    http://nouw.com/sjosefine

    Reply

  • Evelina

    Hej Jonna ! Jag har fött två underbara små barn. Vaginalt ☺️ Min äldsta är 3,5 år och min minsta är snart 7 månader. Bor utanför valdemarsvik 🙊
    Jag anser enligt min egen uppfattning att när man väl föder så är du så inne i det så att allt med kroppsvätskor inte är något man tänker på 🙈 Det allra allra finaste man kan uppleva är när man för första gången får upp sin bebis på sitt bröst 😍
    MAGISKT!
    Så om du funderar och oroar dig mycket så är mitt råd (även om det är sjukt svårt) att försöka att inte tänka på det utan låt kroppen sköta sitt 😍 Kvinnokroppr är fantastiska , tänk att vi kan göra ett helt nytt liv ☺️
    Kram!

    Reply

  • Lisa

    Två vaginala förlossningar. Det var helt fantastiskt även om det gjorde väldigt ont. Det är ALLTID en risk med snitt. En operation innebär alltid en risk. Om man nu inte kan föda vaginalt har man såklart inget val. Men kan man föda vaginalt är det oftast bättre. Sen idag får man inte riktigt välja. Man måste ha en anledning till snitt. Och det räcker inte med ”jag vill inte föda vaginalt” Man kan gå i aurora samtal som brukar vara väldigt bra om man har förlossningsrädsla.

    Reply

  • Frida

    Jag väntar mitt andra barn som beräknas födas den 12e oktober. Jag kommer absolut föda vaginalt om allt går som det ska och möjlighet ges. Min första förlossning var långdragen, smärtsam och jag krystade i 2 1/2 timma för att få ut min lilla tjej, men varenda minut av den förlossningen är värd all smärta och allt kämpande när man tillslut får den lilla bebisen i sin famn.

    Jag skulle bli väldigt ledsen om jag blev tvungen att föda med kjesarsnitt denna gång, och jag säger absolut inte att det är något fel med kjesarsnitt- tvärtom helt fantastiskt att den möjligheten finns för de som vill föda på det viset och för de som inte kan föda vaginal väg på grund av moderkaka som ligger fel etc. Varför jag blir ledsen är för att jag så gärna vill uppleva en till vaginal förlossning, för det var det absolut häftigaste jag varit med om.

    Vilken förlossning du än väljer eller det blir kommer bli jättebra för er. Stort grattis till bebisen och lycka till framöver!

    Reply

  • Elsa

    Fött 2 vaginalt. Sista förlossaren var en dröm! Jag tillhör en av dom som inte tycker det gör ont att föda, däremot var första förlossningen en mardröm för mig rent psykiskt då den tog flera dar och jag kände mig utelämnad. Tog år att komma över. Valde att föda vaginalt med nr 2 ändå och det säger väl rätt mkt. Skulle aldrig välja en så stor operation som snitt innebär – myyyycket mer rädd för det! Både för barnet och mig själv,

    Reply

  • Ellis

    Födde vaginalt och det gick väldigt fort, nästan så det var svårt att emotionellt hänga med!
    Hade magkänsla att jag skulle föda 19:e maj. Strax efter 00.00 natten till 20:e maj kom delar av slemproppen (kanske den kända färdknäppen som startade det :O ), som inte var så äcklig som jag föreställt mig.
    I väntan på vad som ev skulle hända därnäst så gjorde jag och sambon en film till vårat barn (ovetandes kön, det var då vår ”Chubbo”) och pratade om händelseförlopp och längtan. Då gick vattnet, det poppade till nere i magen som en ballong som spricker (smärtfritt!) och ögonblicket med reaktion fångades på film. Var så häftig känsla!
    Värkarna startade ganska omgående så ringde BB, men de ansåg att om jag kunde ringa och prata med dem så var inte värkarna tillräckliga för att åka. Jag fick då be sambon ringa upp dem tillslut för att få ”tillåtelse” att komma in. Väl inne blev jag undersökt och de konstaterade att jag var 5cm öppen och att det gick fort fram. En ”student” skulle undersöka mig med men det hanns inte med. Jag rullades in i förlossningssalen och fick lustgas och väntade på narkosläkare för epidural. Dock så fick jag första krystvärken när de precis tvättat rent området för nålen så det blev ingen bedövning. Det var bara, om ens med förtvivlan, att starta födandet! Jag var som i en bubbla, det var bara min sambo som existerade tillsammans med vårat barn som vi snart skulle hålla i. Han höll i handen och berättade vad sköterskorna sa till mig. Vätskor och annat finns inte ens i tanken, man är helt sluten i tanken om sitt barn (i alla fall var jag det).
    Efter en stund kände jag att huvudet kom ut och gav mig fan på att det skulle vara sista krystningen. Det var det och ut kom vår älskade dotter som fyller 1 år på söndag! Vi kom in 04.15 och 06.41 föddes hon. Det gick utan bedövning, vilket jag först tvivlade på. Men man blir så förundrad över hur mycket man klarar av just för sitt älskade lilla barn. Det är så svårt att förklara smärtan för det är helt olikt något annat man upplevt. Mycket av smärtögonblicket förtränger man i efterhand har jag känt, men jag gör det gärna igen utan någon som helst oro! Gick fantastiskt och inga komplikationer, för min del blev det nog en ”drömförlossning” även om epiduralen inte kom med! Du och din man har en fantastisk upplevelse att se fram emot, oavsett hur er lille kommer ut! Stort grattis och all lycka!

    Reply

  • Matilda

    Jag födde vaginalt fick sy ngra stygn efter. Even fast de uppstog komplikationer(bitar av moderkakan satt kvar så förlorade nästan 3 l blod) men jag skulle vilja föda vaginalt med mitt nästa barn oxå. Det är ju inte de skönaste man kan göra men faaaan vilken POWERWOMEN jag kände mig som. Men att göra kejsarsnitt skulle jag bara vilja om de va ngt som krävdes (sätesbjudning eller ngt annat akut) men respekterar dem som väljer kejsarsnitt oxå. Du skall göra det som du känner dig tryggast med då det är ditt barn och din kropp.

    Reply

  • mimmi

    Jag födde med akutsnitt i v.35 med första barnet. Jag sövdes. Jag mådde inte så bra efteråt. Man får bära sitt barn, men inte mer än så första tiden.
    Andra barnet födde jag vaginalt i v40+0. De kunde inte ge nån bedövning för de fick inte in sprutan i ryggen på just mig. Födde utan smärtlindrande alltså. Huga. Efteråt hade jag ont länge.
    Vad jag vet får man inte välja. Snitt får man vid komplikationer / om man av nån anledning inte kan föda vaginalt.
    Det blir nog bra hur det än blir ska du se. Kram

    Reply

  • Marie

    Båda mina barn är födda med kejsarsnitt men det är för den ena låg i säte och den andra på tvären. Gjorde vändningsförsök båda gångerna som misslyckades. Hade jag fått välja hade jag gärna provat föda vaginalt. Men kejsarsnittet var också en magisk upplevelse!

    Reply

  • Louise Hermés

    Alltså du är ju såååå vacker! 😀 <3

    Reply

  • Jensan

    Min första kom vaginalt och andra med snitt och jag skulle välja vaginalt 100 gånger om!

    Vid det vaginala så var jag uppe och rörde på mig 30 minuter efter hon kommit ut. Vid snittet så kunde jag inte gå förens 6 timmar senare. Och det gjorde ont i snittet och det kliade och drog flera veckor efter, och jag har 2 år efter snittet fortfarande ingen känsel runt snittet.

    Det vaginala var super bra det gick lätt och smidigt.

    Och det är mindre kladd vid ett vaginalt, tyckte jag iallafall. Bm och sköterskorna är ju super snabba på att ”städa upp ”
    Jag kollade också upp vid mitt snitt och ja man ser ALLT i sin mage…
    men man är rätt uppe i de blå så man hinner knappt reagera på allt blod å kladd.

    Sen vid snittet så saknade jag å få bebisen i famnen direkt. Man fick bebisen uppe vid huvudet men det är ju inte samma sak som å få hålla i den.

    Sen gick dom iväg och torkade honom och mätte och vägde och jag fick ju ligga kvar och bli ihophäftad.
    Vid det vaginala så hade jag henne i famnen länge innan dom tog henne å mätte och vägde.

    Vaginalt tyckte jag verkligen var å föredra!

    Vi började vaginalt med sonen också men han ville inte vrida sig så han kom ner i förlossningskanalen och sen sjönk hans hjärtljud så det var inget och vänta på det blev snitt helt enkelt.

    Lycka till hur det än blir

    Reply

  • Nenne

    Hej!
    Jag hade samma tankar när jag väntade min son. Men det jag kan säga är att lyssna på din kropp om du föder vaginalt och lyssnar du på barnmorskan kommer det gå som en dans. Det gör ont men du kommer glömma smärtan så fort ni har eran bebis. För när man ser sitt barn för första gången år det mest oslagbara känslan som.finns.

    Reply

  • Nenne Sjöblom-Andersson

    Jag gick med SAMMA tankar som dig under graviditeten. Min son är född i v 36+4 och är född normalt hade verkar i 72 timmar men lätt det bästa jag gjort. Oavsett hur ont det gör så glömmer man smärtar tätt fort när bebis väl är ute. Och lyssna inte på alla andra bara för att mitt första tog 72 timmar kanske inte din gör det. Allas kroppar är olika.

    Reply

  • W

    Jag trodde att jag visste vad en förlossning var genom alla förlossningsvideor jag sett. Men jag kände mig så lurad. Det ser så lungt och kontrollerar ut på film. Typ margaux förlossnings video. Jag födde barn ca 1 månad efter henne och hade kollat in hennes förlossning. Oj oj OJJJJ! Det är så snedvridet. Hon måste haft världens bästa förlossning. Kom inte till förlossningen med hennes video som förväntan. Jag skrek mig igenom min förlossning för det gjorde så fruktansvärt ont. Jag fick panik. Skrek hjälp,hjälp,hjälp mig!!! Var så enormt besviken på allt man proppas med genom media. Barnmorskan sa till mig att sociala medier inte alltid är bra för saker och ting glorifieras. Jag önskar att någon berättar för mig innan förlossningen den jag säger till dig nu: det gör så fruktansvärt ont, det är traumatiskt. Smärtan är outhärdlig. Jag sprack en hel del både inne i underlivet och utan på – i all smärta märkte jag inte ens av att jag sprack . Förstår du???? Ditt underliv spricker men du kan inte urskilja det, ett lite hum om smärtan kanske du får. Men, jag skulle göra om det igen och igen och igen. Det är så värt det. Några timmer outhärdlig smärta mot en livstid med sitt älskade barn. Vi mammor är superkvinnor!! Jag vill inte skrämma upp dig utan förbereda dig. Alla i min omgivning undanhöll HUR ont det gjorde och det resulterade i att jag underskattade smärtan. Hade jag varit mer förvreds hade jag nog tagit och hanterat smärtan bättre. För att sammanfatta. Du har något enormt UNDERBART framför dig. Smärtan är värt ALLT

    Reply

  • Maria

    Har hört att om man väljer kejsarsnitt så kan man inte välja att föda vaginalt i kommande graviditeter.

    Reply

    • ToT

      Jodå, du kan visst föda normalt efter snitt.

      Reply

    • Jensan

      Jo de får du men efter 2 snitt så måste barn nr 3 också snittas. För man blir ju skörare och skörare i snittet. Men 1 barn går bra å snitta och sen köra vaginalt på nästa. Men efter snitt så bör man inte bli gravid för snabbt inpå för det tar låång tid å läka ett snitt, minst 1 år sa dom till mig.

      Reply

    • Catrin

      Inte efter 2 snitt då måste du bli snittad

      Reply

  • Lina

    Jag har gjort ett planerat snitt för förlossningsrädsla, och om 23 dagar har jag mitt andra, jag är livrädd för nålar, blod, panik, tappa kontroll, så jag kan inte ens föreställa mig en vaginal förlossning, ganska svårt att få igenom ett kejsarsnitt men säger man till bm ifrån början så brukar det gå, men säger man till i vecka 20 så brukar dom bara säga att du är rädd för det närmare sig snart. 🤨

    Reply

  • Mimmi

    Vaginalt båda gångerna. Andra gången blev jag igångsatt pga mitt blodtryck. Dock ville bebis inte riktigt som vi ville, så efter 16 1/2 timmae valde de att avbryta igångsättningen pga att bebis va stressad och jag hade den sjukaste huvudvärken. Inga mediciner de gav mig hjälpte. Fick alvedon intravenöst, citodon och snabbverkande morfinpreparat. Skulle vila en timme så skulle de snitta mig. Men de ville inte bebis och det blev en jävla fart rent ut sagt. 17 timmar och 20 minuter efter att de valde att sätta igång mig med att ta vattnet krystas bebis ut på 2 krystvärkar när jag endast va öppen 7 cm. Krysta inte säger barnmorskan du är inte fullt öppen. Det skiter jag i för barnet kommer nu snäser jag ifrån.

    Reply

  • Jenny

    Jag brukar säga ett det gör ondare å slå i tån. För den smärtan längre stunder är värre än vad förlossningssmärtorna är. Fatta 12 timmar av slå i tån smärta :/

    Reply

  • Carro

    Alla är vi förstföderskor! Jag födde mitt första barn nu i april, en liten dotter. Under hela min graviditet var jag faktiskt inte orolig en enda gång över förlossningen. Jag tänkte: ”alla kvinnor med barn, alla mammor, har gått igenom en förlossning. Även en del 16-åringar har gått igenom en förlossning. Barnet kommer ut när det vill komma ut, och det fungerar”.

    Jag är spruträdd – inte för själva smärtan, för en vanlig spruta eller blodprov känns inte, men för nålen och tanken. Så jag sa till min man långt innan (vilket han också förstod) att jag vill inte ta epidural. Under förlossningen tyckte min man tillslut att jag borde ta sprutan, men jag nekade. Jag körde enbart på lustgas.

    En förlossning är jobbig, för mig tog det sammanlagt 19 timmar från första värken (jag förstod inte ens att det va en värk först). När jag ringde förlossningen på kvällen efter att min man sa att det va värkar jag kände så fick jag svar av hon i telefon att det va inte värkar jag kände. ”Okej”, tänkte jag och så va det med det.
    Nu ska jag beskriva känslan av värkar, som jag upplevde det;
    Tänk dig mensvärk, fast kraftigare. Och det känns i både ryggslut och på framsidan. Sedan håller dom i sig kanske 40 sek och sedan paus. Sedan blir det kraftigare å kraftigare.
    Jag upplevde det inte som smärta. I alla fall inte smärta som jag tänkte mig. Det va mest jobbigt och oskönt, haha!

    I alla fall. Senare på kvällen ringde vi igen och min man tog luren då jag inte kunde prata då det kom tätare å tätare. Satt å flåsade.

    Andningen är jätteviktig. Man ska inte spänna sig, då blir det värre. Andas-andas-andas. Jag födde vaginalt. Föder jag igen så gör jag samma process igen, men det får gärna inte ta 19 timmar. Höll på hela natten, kunde inte hålla ögonen öppna men va rädd för å somna så jag skulle missa dra in lustgasen.

    Jag tycker inte du ska oroa dig över förlossningen. Det är som en jobbig mensvärk som kommer i vågor. Och krystarn är lite känslan av att bajsa – aningen jobbigare. Å när barnet är ute bara försvinner all jobbig smärta – direkt. Helt fantastiskt.
    Gör du kjejsarsnitt kommer det göra ont när livmodern drar ihop sig pga ärrvävnaden – har jag hört. Kan ta lång tid att läka.
    Vaginalt tog det mig lite mer än en vecka att läka där nere.
    Jag har även ett förlossningsinlägg på min blogg där jag skriver om hur det var, spana in!
    Nouw.com/carroo

    Reply

    • Catrin

      Det gör inte mer ont när livmodern drar ihop sig för att man är snittad. Jag har snittats 3 ggr och aldrig känt av detta. Livmodern drar ju ihop sig för alla.

      Reply

  • Mikaela

    Är så himla glad för er skull! 🙂 vet att ni försökte även då när jag och min sambo försökte, tog lång tid för oss också. Men nu har vi en helt underbar son som blir 9 månader imorgon. Började gråta när jag såg att ni väntade barn!=) så himla kul! Ville bara säga att när det väl sätter igång så vet kroppen på något konstigt sätt vad man ska göra. Allt som har med kroppsvätskor glöms bort, allt man tänker på är att bebis ska ut. Kroppen är stark, du är stark och det kommer gå jättebra! Sjävklart gör det ont och smärtan är svår att beskriva i ord men man klarar det. Min förlossning tog 17 timmar totalt. Jag kommer verkligen vilja föda vaginalt om inget annat sker när/om vi får ett syskon.

    Du kommer fixa det galant! Försök att inte tänka så mycket på det och bara njut av din graviditet 🙂 💕

    Reply

  • Anna

    Hej! Tänkte dela med mig av min erfarenhet, har fött två flickor vaginalt och båda två helt utan bedövning. Dock så fanns det inte tid för bedövning då jag får något som kallas för störtförlossningar mina barn är födda på 50 respektive 40 min från första värken. Jag blev lite förvånad att de gick så fort men har alltid sagt att jag föder gärna barn vilken dag i veckan som helst bara jag slipper va gravid! Så mina förlossningar har varit kanon även om de gör skit ont så är ju inte smärtan för evigt 😊. Sen behöver inte alla spricka som man läser, personligen fick jag ett skavsår efter mina förlossningar som försvann på 2 dagar (inte för att jag kände av dom ändå). Så vaginal förlossning alla gånger både jag och mina vänner har varit uppe och duschat redan 30 min efter förlossningen 😄 Men gör de du känner är bäst!

    Reply

  • Lina

    Jag hade mycket problem med foglossning och vart sjukskriven ifrån jobbet. Men även om jag hade sån smärta innan så skulle jag lätt föda barn igen! Vår son var beräknad 24/11 men han tittade ut 22/11, började med lite mensvärk smärta vid troskanten, som efter 12 timmar gick över till ryggen. De tyckte jag var värst att ha ont i ryggen, fick kvaddlar för smärtan i ryggen, ont att få det, men så mycket skönare efteråt. Sedan använde jag bara luftgas. Men den är så cool känsla att föda barn, och jag var i min egna lilla bubbla men hörde hur alla pratade runt om mig. Från att jag skrev in mig på förlossningen så tittade våran son ut efter 3 timmar, och jag var förstföderska. ❤️

    Reply

  • M.N

    Det gör ont som fan att föda barn, men all smärta försvinner verkligen när du får upp din bebis på bröstet! ♡
    Jag har tre vaginala förlossningar bakom mig. Varken bajsade ner mig eller sprack något nämnvärt, med första barnet blev jag sydd med två stygn och det var första och ända gången ✌ och då har jag fött tre stora barn 😂
    – med varje unge när krystvärkar väl starta har jag skrikit stopp, jag vill inte mer! Haha, men sen kommer de upp på bröstet och all smärta försvinner och du fylls med kärlek ❤

    Reply

  • Sofie

    Jag fyller 21 i år och fick min som för 3 månader sedan. jag tror inte min kropp hann med och därför blev det extremt intensivt och jag har än inte glömt smärtan och känns inte som jag kommer göra det haha. Man tror seriöst att man ska dö, helt ärligt.. MEN de är helt plötsligt över och du kan göra det tusen gånger igen för det är värt all snärta tusen gånger om. Nästa gång blir kejsarsnitt men ångrar aldrig vaginalt och rekommenderar verkligen att prova det först! Det är HELT olika för alla. Min kompis tyckte ex det var hur lätt som helst haha.

    Reply

  • Tess

    Jag födde min dotter vaginalt, det gick fort för att vara en första gångs föderska. Fick värkar kl 12 på natten, haft en konstig värk tidigare på dagen som bara försvann men när dessa kom drog det i gång ordentligt.. Tyckte nästan att det gjorde ont hela tiden. Ringde runt 3 förlossningen och fick komma in för att jag ville, viste att jag ev kunde bli hemskickad. Halv 6 var vi där och helt jag var helt öppen, 8. 55 är min dotter född. Vill verkligen föda vaginalt igen, så häftigt på någor sätt trots smärtan. Det gör ont, för mig gick det bra med lustgas (hann inte få/tänka på någon annan bedövning). När värkarna går från vanliga till krystvärkar märker man att kroppen verkligen vet vad den ska göra för det går inte att hållaemot. Smärtan glömmer man när det där lilla livet kommit!

    Idag jobbar jag även på fölossningen och kan säga att ingen förlossning är direkt den andra lik. Det du kan göra är att läs på lite om olika bedövningar du skulle kunna tänka dig prova/använda dig utav och ev i vilken förlossningsställning du skulle vilja föda i sen får man ta det lite som det kommer.

    Lycka till! 🙂

    Reply

  • Catrin

    Jag har fött 3 barn, 2009,2014 och 2016. Alla med kejsarsnitt, med den första gick jag över 3 v och blev igångsatt. Men efter 40timmar avtar värkarna och det blir snitt. Han vägde 4.5kg och 56 cm lång. Med nr 2 så hade jag byggt upp en rädsla över en vaginal förlossning. Så fick efter mycket om och men planerat snitt. Hon mådde inte bra när hon kom ut och då hade jag världens ångest över mitt val. Barn som föds utan värkar kan må sämre än dom som föds genom värkar. Så hon fick ligga på neo och syresätta sig några timmar. Hon vägde 5,4 kg och 54 cm lång och kom 2 v tidig.

    Läkaren som snittade mig frågade om varför jag fick snitt och jag sa psykologiskt. Då sa hon att det var tur att jag snittats då min livmodervägg var väldigt tunn. Hade jag fött vaginalt så hade jag kunnat förblöda och barnet hamna i buken. Ingen hade sett detta på ngt ultraljud. Dottern fick inga men eller så, mår bra idag.
    Nr 3 planerat snitt då hade har inget val, allt gick bra. Hon vägde 4,6 kg och 54 cm och då var hon 2 v tidig. Men läkaren hade inte under sina 20 år sett en så tunn livmodervägg, det var min urinblåsa som höll uppe bebisen. Så dom vill helst inte att jag ska få mer barn, men det får dom inte säga. Det skulle bli en extrem riskförlossning i v 37 redan om jag vill ha en till. Inte nu heller kollade ngn min livmodervägg extra. Jag får aldrig komma i värkarbete med min åkomma.

    Detta är en risk man kan få efter ett eller flera kejsarsnitt. Jag är inte gjord för att föda vaginalt men hade valt det om jag kunnat. Men snitt är inte en enkel väg, tarmarna flyttas och jag kunde inte bajsa på 2 v, det gjorde jäkligt ont när jag väl kunde. Kisseriet tar tid att få igång efteråt.

    Men jag är mest glad åt min kropp att jag inte är en person med en kropp där förlossningen startar innan bf. Då hade inte mina flickor eller kanske inte ens jag levt idag.
    Lycka till

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *