Bebisen…

Gud vad det känns som att tiden med graviditeten bara springer iväg nu.
Magen växer på bara mer och med och veckorna går superfort.
Men även om det går snabbt så blir man bara mer och mer överbeskyddande mot bebisen och magen.
Iallafall i mitt och Jockes fall. Jag vet inte om det är för att vi kämpat så länge för det här och det verkligen börjar närma sig nu eller om det är så här för alla vid denna tidpunkt.
Oron att förlora detta barn är hemsk. På ett sätt måste det vara så himla skönt när bebisen är ute för då ser man om den andas, om den inte mår bra osv även om man kommer att vara orolig för att förlora den då med.
Men att inte veta ett smack om den när den ligger i magen får mig att känna mig så himla hjälplös.

Ni kanske har sett videon på vår youtubekanal när vi åker in till akuten för att vi inte känt bebisen och för att jag inte kunnat sova normalt på över en vecka för att jag har vart så orolig och haft ont.
Jag har alltså aldrig någonsin känt av bebisen, varken ”fladder” eller sparkar.
Nu kommer många av er skriva att det är jätte olika för alla och att min moderkaka kanske ligger i framvägg och att det kan ta lite längre tid innan man känner den då.
Nej min moderkaka ligger i bakvägg och det som oroar mig mest är att på ALLA andra ultraljud vi har vart på så har den levt rövare i magen och BM har alltid sagt ”oj ni kommer att få en riktig boxare”.
Men när vi åkte in till akuten så rörde sig bebisen inte alls på ultraljudet.
Och det står även överallt att den ska röra sig mycket mer nu.
Ja det kanske tar lite längre tid för mig att känna bebisen men det oroar skiten ur mig.
Och det hjälper liksom inte att säga ”det kommer gå bra oroa dig inte” tyvärr, det som kommer att få mig att må bättre är om bebisen skulle röra sig på ultraljudet nästa vecka. Då vi ska kolla allt och ta massor med prover för att se så att allt är okej.

Fyfan alltså, kan ni föräldrar någonsin slappna av eller kommer man att oroa sig så här mycket över sina barn resten av livet?
Såå hjälplös…

Comments 49
  • Linda

    Kan inte trösta dig med att man slutar oroa sig. Jag har söner på 2,8,14 år jag är konstant orolig för dom alla speciellt 14 åringen som börjat hänga ut med sina kompisar på kvällarna.. är sjukt orolig 24/7 men jag ser de som en bra sak, barnen måste känna en trygghet att föräldrarna faktiskt bryr sig 😂 får försöka hitta positiva saker mitt i all oror 🙈

    Reply

  • Linn

    Vilken vecka är du i nu?

    Reply

  • Anna Geijer

    Tycker på riktigt du inte ska vänta utan kräv ett Rul så fort du kan. Hur går det med sköldkörteln? Förstår din oro.Kram

    Reply

  • Sandra

    åh vilken fin bebismage 😍

    Reply

  • Linda

    Jag har själv inga barn men jag och min man har precis blivit godkända för att göra en ivf efter sommaren. Velat ha barn måånga år men när jag väl efter viktnedgång började bli gravid fick jag bara missfall. Förra året fick jag 3 missfall och 2 utomkved så dom var tvungna att ta bort mina äggledare. Vår enda möjlighet nu förutom adoption är ivf:en och fick veta i veckan att vi efter utredningar är godkända 😍 Har väntat sen i höstas så har tagit tid men nu är det i rullning 🙂
    Förstår din oro, känslan av att man är livrädd att något är eller ska gå fel, känslan att man inte vågar vara glad fast man vill skrika ut sin glädje samtidigt och jag tror att den oron kommer du ha fram tills erat älskade barn är fött. Håller tummarna för er och hoppas o tror att det ska gå bra för er 🙂 Du kan läsa om vår resa på bloggen
    http://www.leyasmatte.wordpress.com
    Om du vill bolla med någon utomstående om din oro och dina tankar så mejla mig gärna, kan vara skönt att få ha kontakt med någon som går med samma tankar 💗
    Take care.😘

    Reply

  • BF juni 2018

    Vilken vecka är du i nu?

    Jag kände dem första rörelserna i vecka 21. Före de kände jag absolut ingenting. ”Fladdret” och dem små buffarna alla pratar om som man känner innan det känns utanpå magen kom aldrig för mig. Jag kunde först känna rörelserna samtidigt som man sambo, alltså utanpå magen. Var också orolig och ingenting någonannan sa hjälpte, det snarare gjorde mig mer orolig.

    Jag har också moderkakan i bakvägg och min bm hade ingen förklaring till varför jag inte känt någonting före.

    Reply

  • Melinda

    Tyvärr kommer oron alltid att finnas där.. Jag har tre barn (äldsta 10 och yngsta 2) och jag får då och då känslan av oro och speciellt när jag inte ser eller hör barnen.. Dock blir det lättare att hantera när man de facto kan se och höra barnet 🙂
    Jag vet att det inte hjälper men försök skifta fokus när det blir jobbigt så besparar du dig och bebis lite onödig stress <3

    Reply

  • Tess

    Man ska aldrig säga till en blivande förälder eller förälder överhuvudtaget att inte vara orolig, för oron Finns där och kommer alltid att göra. Kärleken till ett barn är större än någonting annat!

    Min dotter var fruktansvärt aktiv på natten, även i början när man kände lite fladder, det var på natten jag kände henne för första gången, efter v 20.

    Reply

  • Julia

    Jag förstår dig precis! Första barnet kom första fladdret i vecka 21.. andra barnet kände jag tidigt men fick åka in nästan varannan vecka pga minskade fosterrörelser, jag hade moderkakan i framvägg så barnmorskorna förstod inte heller varför jag kände så lite O dåligt :/ O tyvärr nej – oron minskar inte när barnet föts, jag skulle nästan säga tvärtom 😔 då är det någon du verkligen knutit kontakt med.. det enda som jag tyckte hjälpte var att prata om hur man kände sig, lyssna inte på alla ”nu ska du utan tänk mer att Okej, det kommer när det kommer o det kommer vara underbart då!

    Reply

  • Jessika

    Barn är det bästa man har💛…. men tyvärr är alltid oron där… det är väl olika hur man är som människa… men det förändrar livet totalt💛🌸

    Reply

  • Mamma till 3

    Hej förstår verkligen din oro då vår första dotter inte rörde sig speciellt mycket och vi åkte in många gånger för att hon inte rört sig på länge då hade även jag moderkakan i bakvögg ända gångerna hon rörde sig mycket (efter vecka 30) var så fort bm var och petade för att känna hur hon låg. Du kommer aldrig sluta ora dig jag är väldigt överbeskyddande mot mina ni 3 barn den yngsta blir 3 månader och jag vaknat för minsta lilla ljud från dom alla 3 och det blev inte mindre så yngsta dottern (mellan barnet) har en missbildning på urinledarna som har gjort att hon får uvi i tid och otid och vi ska genomgå sista op för det om 2 veckor i Uppsala och vi bor i Jämtland så jag och dottern åker själv då maken måste vara hemma med storasyster och lillebror på 3 månader vilket känns lite jobbigt att åka utan dom 😔 Med det sagt så ville jag bara säga att man får vara orolig för det är helt naturligt och det kommer bli lättare men öron finns alltid där ❤ Kärlek till er

    Reply

  • Sandra

    Skaffa en doppler! Det var min bästa vän innan jag började känna av sparkarna. Jag kände heller inte rörelser förrän kanske 1 vecka efter rutinultraljudet. Känner med dig, graviditet och hormonerna is a bitch😣👎🏻

    Reply

  • Emma

    Hoppas ert RUL går bra och att ni kan få slappna av lite. Det är ju inte bra för dig eller bebis med oro. Men det är lättare sagt än gjort att slappna av. I know. Har själv haft oroliga hraviditeter av olika anledningar.
    Och nej, man slutar aldrig att oroa sig. Min äldsta är 7år och än har jag inte kunnat slappna av 😂

    Reply

  • Caroline

    Fy sjutton alltså! Förstår verkligen att du är orolig. Förhoppningsvis är inget fel och vi får hoppas att bebis kommer igång och kickar som bara den. Skönt att veta att hjärtat slår iaf ❤️ Kommer säkert bli det vildaste barnet för han kommer behöva ta igen allt sen resten av livet ❤️

    Reply

  • Jenny

    Hej! Jag brukar aldrig kommentera bloggar, men känner att jag vill ge dig lite tröst, för jag vet exakt vad du går igenom’ under graviditeten med min son mådde jag såå dåligt hela tiden pga all oro! Kunde känna mig trygg precis dagarna efter ett ultraljud eller besök hos bm, men sen kom
    All oro tillbaka. Oroade mig för allt. Kände inte rörelser med honom förrän runt v 20, hade också moderkakan i framvägg. Kan säga att han är en väldigt pigg och energisk 2-åring idag!❤️
    Jag tror att din oro beror mycket på att ni har fått kämpa för det här, o då är rädslan givetsvis stor att förlora det💕 jag vet att det inte finns myvket att säga för att lugna dig, inget hjälpte mig direkt heller. Men försök tänka på allt positivt! Ni blev gravida, ni har sett bebisen flera gånger i magen, gjort kub tester m.m med bra resultat. Samt att ni är
    Så pass långt in i graviditeten där
    Det är ovanligt att något går fel *peppar peppar* .
    Jag är nu gravid igen med en liten lillebror, beräknad ganska exakt samtidigt som er, och oron den här gången är långt ifrån i närheten som sist!

    Försök njut och tänk att ni väntar barn, inte ett missfall- hur svårt det än är, jag vet❤️

    Reply

  • Linda

    Åh jag oroar mig hela tiden 🙈🙈😂😂 när min lilla pojke låg i magen vågade jag inte ta in de riktigt för jag va så rädd att något skulle gå snett då vi med försökt länge.. sen när han äntligen kom oroar man sig istället för att något ska hända, man blir överbeskyddande😂😊😊 hoppas du får bli lite lugn efter nästa ultra 🌸🌸 beställde din bok direkt, vad kul att du skrivit en.🙂

    Reply

  • ToT

    Från den dagen du får ett plus om du vill ha barn tills du lägger näsan i vädret (dör) kommer du oroa dig. Mer och mer. Det är sant som man säger, små barn små bekymmer, stora barn, stora bekymmer.
    Det finns olika saker att ständigt oroa sig över.

    Jag förstår din oro nu och som jag tidigare skrivit åk in igen och igen och igen för din skull. Nu vet vi inte om du ska göra rul i början eller slutet av nästa vecka. Är det i början, bra, i slutet, mindre bra för din oro såklart. Nu kan det vara så enkelt att din bäbis ligger långt inåt och med ryggen ut mot din mage, då är det inte konstigt om du inte känner nått. Du säger att du har ont i magen, det kan vara bäbisen som sparkar. Det folk säger om fladder, fiskar, små små puttar osv kan vara nått helt annat för dig. Du kanske känner smärta. Det är normalt att inte känna förrän i v. 22-24. Känner du som om dina tarmar rör sig i magen, du vet när man har magknip och det puttar till? eller känner du nånting att det ilar till nånstans? Känner du att det spänner nånstans? Rör dig ganska mycket, drick iskallt vatten och lägg dig raklång på rygg, raklång på sidan och känn efter, vad som helst. Om du inte känner nått betyder det inte att det är nått utan att den som jag skrev ovan ligger med ryggen utåt och långt in. Kanske hade du bakåtriktad livmoder, då tar det ännu längre för den ska resa sig upp då. Nu vet jag heller inte hur länge ni var på ul och tittade. Hjärtat pickade på normalt annars skulle hon sagt nått. Rörde den sig något alls när ni var där? Minsta lilla? Mätte hon hur stor den var? Dom kan slå kullerbyttor inne i magen utan att man känner nått. Som hon också sa, den kanske sov.

    Jag håller alla tummar och tår att allt bara är bra och att du får en rejäl undersökning nästa vecka.
    Jag förstår din oro och jag vet att vad jag och andra än skriver så kan vi inte ta bort den eller ens lätta den. Jag har haft problem med en av mina graviditeter pga andra orsaker, oro. Jag fick komma upp när jag ville, hur många gånger som helst. Det viktiga är att du mår bra så åk upp, berätta bara din oro så får du hjälp. Du ska inte gå och må så här. Hoppas du ska dit på måndag/tisdag annars skulle jag åka upp för din skull, för din oro. Prova iallafall att röra på dig, drick iskallt och lägg dig och känn efter. Du kanske inte vet vad du ska känna.
    Växer magen är det bra.
    Nog nu med tjatter från mig. Blir och är du för orolig så lova en okänd att du åker upp. Det är inte bra att vara orolig. Skulle du åka upp idag så kanske den slår kullerbyttor av bara den. Akuten är alltid öppen och dom har ul där.
    Stora varma kramar och tankar till er.

    Reply

  • Josefine

    Så länge du växer växer livmodern och så länge livmodern växer växer fostret. Förstår dock din oro, man har hjärnspöken hela tiden, till och från, under graviditeten 😕
    Vilken vecka är du i nu?

    http://nouw.com/sjosefine

    Reply

  • Sara

    Man slutar aldrig oroa sig men det blir lättare med tiden.
    Mitt första barn är nu ett år och det finns alltid något jag oroar mig för, feber, förkylningar, om han får tillräckligt med sömn/mat osv.
    Men det är också det som gör mig till en bra förälder tänker jag, att man bryr sig så himla mycket om sitt barn, det är någonting fint..

    Tänkte på detta med att du inte ”känner rörelser”, bebisen kanske är aktiv på natten när du sover? Bara en tanke…
    Kram

    Reply

  • Alicia

    Hej! Tips: Köp en sån där hemma ultraljud, så du kan höra att hjärtat slår iallafall. Kanske får er att bli lite lugnare.

    Reply

  • Anna

    Man slutar aldrig oroa sig! Jag oroar mig ofta för att stora dottern ska försvinna, bli påkörd alltså de finns alltid något du oroar dig för även om du inte konstant går och tänker på det. Men någonstans finns alltid en oroande och beskyddande känsla fast de är väl en del av att va förälder ☺. Båda våra tjejer har varit super lugna i magen så vi fick 3 extra ultraljud bara för att dom rörde sig så lite men två friska barn fick vi 😄 Så håll humöret uppe och måla inte fan på väggen fören du måste ❤

    Reply

  • EDRG

    Hej
    I vilken vecka är du? jag är i v 28 nu och kände knappt min bebis tills vecka 20-21 och det är också mitt första barn. BM sa atg jag skulle börja känna runt 18 men det blev aldrig så och jag var inte orolig heller. Tänk positivt:-)

    Reply

  • Hanna

    Hej kära du ❤

    Jag läser din blogg emellanåt och kände att det kanske var dags för mig att kommentera något inlägg.

    Jag förstår eran rädsla fullt ut om att något ska hända, men försök släpp all oro som ni kan.
    Ni kan inte göra någon skillnad med bebisen i magen.
    Så länge du följer alla tips och råd så kommer allt säkerligen gå bra.

    Jag förlorade min son sent i graviditeten 2016 och jag längtar så tills jag blir gravid igen(om jag blir det).

    Ta hand om er och försök lyft blicken o se framåt❤❤ Massa kramar ❤❤

    Reply

  • Vickan

    Vet precis vad du menar, jag hade en sån dopler hemma så när jag kände orolig så tog jag den & kunde höra Lillemans hjärtljud & då stillades oron igen.

    Reply

  • Rebecka

    Förstår hur du tänker.. 🙁 Jag är mer orolig denna graviditet än den första. Tror det är för att nu vet jag allt fint man får i slutändan & är mer rädd att förlora det.🙈 Men vi kommer förhoppningsvis få våra bebisar i höst & då kommer det vara värt all oro! 😍

    Reply

  • Jessica

    Man kommer tyvärr oroa sig för dom hela livet. Var lika orolig som du under min graviditet. Och nu är min son snart 1 år och är fortfarande orolig, speciellt nu när han går och slår sig. Men gissar på att det tillhör föräldraskapet.

    Reply

  • Angelica

    En del föräldrar oroar sig hela tiden, en del är mer chilla. Återstår att se vilken typ ni är.

    Reply

  • Willesmamma

    Hej. Hoppas bebis mår bra på kommande UL. Och om han gör det vill jag bara tipsa om en helt fantastisk fotograf ”memories by julia” Som tar både helt MAGISKA newborn foton och gravidfoton. Kolla in hennes Instagram, @memoriesbyjulia.

    Som sagt hoppas bebis mår bra och att du snart får sova gott igen utan oro 🙂

    Reply

  • Dani

    Jag kände inte en enda liten rörelse före v 24. Hoppas allt är ok och att RULet går bra. Vet hur det känns att vara orolig efter fyra missfall och ofantligt många IVF försök men tillslut gick det bra även för mig 🙂 kram

    Reply

  • Evelin

    Jag förstår din oror exakt för jag var med om samma sak under min graviditet idag är min son nästan 3 månader. Jag köpte en adapter som man kan använda hemma för att lyssna på bebisens hjärtljud då jag inte kände av sparkarna varje dag och att det tog lång tid innan jag kände de första sparkarna och var livrädd att han skulle dö inne i magen men det lugnade mina nerver att lyssna på hans hjärta för då visste jag att han fortfarande levde och mådde bra och den adaptern blev min bästa vän. Så det är ett tips att köpa en sån, då kan ni lyssna tillsammans varje kväll ♡ Styrke kramar till er

    Reply

  • Natalie

    Jag tror eran bebis faktiskt bara sov, de gör ändå det väääldigt mycket. Jag har tre barn, mitt första kände jag inte förrens i vecka 24-25.. jag haft moderkakan bak alla gånger. Vid runtinultraljudet var jag BOMBSÄKER på att magen var tom! Men nej, de låg pojke där i.. kan inte minnas han rörde sig speciellt mycket på ultraljudet.. min sista, henne såg jag v 14 och 20 hon låg med ryggen emot så man knappt kunde se. Hon vägrade röra sig också, båda gångerna zZzzZzz..
    min vän fick en son för något år sen också, hon kände bebisen bara några få gånger under graviditeten och väldigt sent. Så de är individuellt! Nästa bebis kanske du känner i vecka 14, men tror inte du behöver oroa dig. Även om man gör de konstant över sina barn!!

    Reply

  • Jeanette

    Åååå stackare. Förstår exakt hur Du känner. Efter ett antal missfall så var jag bara såååååå orolig under mina två första graviditeter.
    Det klart jag oroar mig för mina tjejer även nu men som Du skriver så är det en helt annan oro när jag kan se, höra och känna på dom. Det känns som en ”hanterbar” oro om man nu kan säga så. 🙂
    Tror att alla mer eller mindre oroar sig för bebisen i magen men det är ingen rolig känsla. Samtidigt vill man ju kunna njuta av graviditeten. Jag hoppas Din oro släpper lite efter ultraljudet. Kramizar till Dig.

    Reply

  • Nina Green

    Jag har 4 barn och nej man slutar aldrig att oroa sig för det kommer mer saker att oroa sig ju äldre dem blir *skrattar*. Min äldsta har börjat köra moped. Ja då oroa man sig för det. Kram

    Reply

  • Helen

    På mitt rutinultraljud med mitt andra barn rörde sig min son typ inte ett skvatt. Han låg upp och ner med huvudet neråt och med ryggen ut mot min mage och sov, så hon som utförde ultraljudet här i Norrköping hade inget tålamod med min bebis som inte gick att scanna så bra pg av hur den låg. Så hon skakade magen nått fruktansvärt och ändå sov han som en stock. Jag hade dock varit ute i skogen hela förmiddagen så han var nog välvaggad till söms där inne. Jag kände inte mkt från honom heller men hade moderkakan i framvägg plus att jag tror att han gillade att ligga sådär med ryggen mot min mage så han sparkade nog mer inåt. Man är sjuk nojig som förälder men man blir härdad för annars skulle man aldrig orka…=)

    Reply

  • Denice

    Jag oroar mig inte ett dugg mindre 😩 Nu är det istället oro över om hon kommer spräcka skallen när hon trillar, om hon kommer bli kidnappad, drunkna och allt möjligt som kan hända… att vara förälder är nog 90% noja haha

    Reply

  • Sandra Nilsson

    Fick låna en ”doppler” sån man kan lyssna på hjärtljuden hemma av en kompis, från vecka 16 kan man höra de, men man måste ge de tid innan man kanske hittar hjärtslagen, men den lugnar mig hur mkt som helst när jag inte känner av vår lilla påg även när jag känner av honom så är de mysigt å höra då å då 😊 finns t ex att köpa på teknikmagasinet, caremaxx tror jag den heter 😊

    Reply

  • Per

    Haha 🙂

    Det blir inte ett dugg bättre, men man står ut.

    Det är fortfarande väldigt roligt att vara förälder.

    Grattis!

    Reply

  • Malin

    Hej Jonna.
    När jag var gravid med mitt första barn kände jag inte sparkar föräns i v 21. Så det är väldigt olika. Min andra och tredje graviditet så var det lite annorlunda jag kände fladder tidigt och efterhand sparkar. Sedan är det ju även så att ju större bebisen blir ju mindre plats finns för bebisen att sprattla och rulla runt.
    Jonna ett råd till dig är att försöka att inte tänka oroväckande tankar för det hjälper dig inte. Du kan inte styra över någonting vad gäller din bebis. De flesta graviditeter går bra och du får tänka så. Om allt ser fint ut på ultraljudet så passa på att njuta av resterande av graviditeten.
    Kram Malin

    Reply

  • S

    Hej Jonna!
    Grattis till bebisen, en magisk resa ni har framför er.
    Vi har 2 fantastiska flickor, och två helt olika graviditeter.
    Med vår första dotter kände jag aldrig någonsin henne i magen, inget fladder, inga sparkar, verkligen ingenting.
    Vi gick på en väldans massa extrakontroller för att vi skulle känna oss trygga med graviditeten, ja du kan ju tänka oron, men alla kontroller var alltid perfekt och ut kom en underbar liten flicka som är precis som hon ska.
    Andra graviditeten kände jag av vår andra dotter tidigt och sedan varje dag efter det.
    Så det är verkligen så olika hur de små skatterna rör sig och än har ju er lille bebis gott om plats att röra sig på så även om det är kullerbyttor och karatesparkar hej vilt därinne är det inte säkert att du känner av de än, och alla graviditeter är ju dessutom olika.
    Jag förstår att du känner oro, det gjorde jag med båda graviditeterna, men försök njuta av graviditeten så gott det går ändå, det är en fantastisk tid som man aldrig får tillbaka.
    Mitt tips till dig, som såklart är lättare sagt än gjort, googla inte! Det finns så himla mycket skit att läsa och allt passar in när man börjat oroa sig.
    Känner du minsta oro så åk istället och kolla upp det, skit i vad andra ska tycka och tänka, det är er bebis och hellre kolla upp en ggn för mycket.
    Lycka till på RUL och med resten av graviditeten, snart är ert efterlängtade mirakel här.

    Reply

  • Jeanette

    Man kommer oroa sig gigantiskt mycket hela tiden när man har barn! Från första positiva graviditetstestet tills dess att man själv går bort. Jag har två barn på 9 respektive 15 år. En bruten arm, en knäskål ur led, operation för testikelvridning, en månad gammal fick min son maginfluensa och fick åka ambulans upp till US. Sen har vi alla blåmärken, slår i hakan så blodet sprutar i munnen, slår i huvudet och sist men inte minst jag är 15 och kan klara mig själv och vara ute sent om kvällarna. Jisses. Man lever med hjärtat i halsgropen hela tiden! Men det finns också så otroligt mycket positiva saker också! Att ha barn och få en mysig snorig puss från ett busigt barn är det bästa som finns! Ju äldre barnet blir desto mer lär man sig om barnet. Och du kommer vara betydligt mindre orolig för andra än det första. Jag hoppas verkligen att du kommer få känna barnet sparka och leva runt i magen. Håller tummarna på att allt går som det ska!

    Reply

  • Victoria Jansen

    Hej Joanna 😊
    Jag är en av eran trognaste följare, i den ”äldre” kretsen kanske. Har följt Joakim sen han började blogga, Youtube, där jag såg dig för första gången (jockiboi och hans vänners show), sen pranks, där du kom med och sen vlogg, så sen början egentligen. Känns som jag känner er, haha. Såg er på Liseberg i söndags med min dotter som älskar er, hon fick en bild med Joz 🙂👌

    Jag är 28 år, har tre barn och varje graviditet är olika, man är lika livrädd varje gång. När man är gravid så ändras ens tankar och prioriteringar. Det dyrbaraste man har är vad som då växer i ens mage och det vill man skydda och ta hand om på bästa möjliga sätt! Det tycker jag absolut att du gör. Att känna oro för att man inte vet vad som kan hända är vanligt för de flesta gravida, men jag förstår att du kan vara extra orolig när du inte känner bebisen.
    Jag har haft er i tankarna sedan innan ni blev gravida och verkligen hoppats på att nu händer det! Blev så glad när jag fick veta att ni skulle få barn. Sen har jag tänkt extra mycket på er och bebisen nu. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ser bra ut på ultraljudet och att bebisen mår bra ❤
    Sänder stora styrkekramar till er och lill-Lundell ❤

    Reply

  • Sofie

    Jag känner igen mig i det du säger så mkt. Min har nu hunnit bli tre år och jag vaknar fortf på nätterna och går in och tittar till henne så hon andas, har täcke, inte är för varm, you name it. Jag kan vakna mitt i natten och bli irolig för att hon kanske inte har de så bra och måste gå in och titta till henne trots att jag vet att hon har de bra.

    Nej, oron kommer aldrig försvinna. Jag kan redan nu sitta och bli stressad över tanken på hur vi någonsin ska kunna skydda henne från allt i världen, alla farliga människor osv.

    Men man vänjer sig, man lär sig, man inser att de är mesta dels hjärnspöken och inser att man kan inte skydda dom från allt i världen. Men man får göra sitt bästa och det är bra nog:)

    Nu väntas andra barnet, några veckor efter dig och denna graviditeten är mycket jobbigare, rent oros och tankemässigt, då en sjukdom på mig nu är inblandad, en äggstock funkar inte och väldigt få äggblåsor på den andra. Att jag ens är gravid nu är ett mirakel och detsamma var det med första, fast de visste vi inte då.

    Jag håller tummarna för er<3

    Reply

  • Emmeli

    Sen när ni varit på ultraljudet och om allt är bra. Så köp en angelsounds de är jätte bra för att lugna ner sig och höra bebisens hjärtslag. Använde den från v. 20 med sonen, och provat den nu i vecka 12+0 men hör inget och ska på ultraljud nästa vecka. Så jag är jätte nervös då jag fick ett MA i september i v.12, Så jag förstår din oro. Inget som någon säger hjälper utan det är bara bevis på att allt är bra som hjälper. Kram till dig.

    Reply

  • Jensen

    Man kan aldrig slappna av, ens hjärta är alltid på utsidan efter man fått barn.

    Jag har varit gravid 2 gånger och första gången var jag i vecka 22 när jag kände bebisen första gången, och nr 2 då var jag i vecka 21.

    Så det kommer <3

    Reply

  • J

    Hej! Nu kommer jag vara brutalt ärlig, jag var otroligt orolig hela graviditeten! Googlade på allt! ALLT! Jag mådde så dåligt, alla sa ”oroa dig inte, du kan ändå inte göra någonting åt vad som kommer hända så njut” men jag njöt inte en enda sekund, jag var konstant orolig i 8 månader.

    Sen föddes min son, även om det blev bättre än när han låg i magen så var jag orolig för psd, att han skulle vara eller bli jättesjuk, att han skulle sluta andas etc, etc och det höll i sig rätt hårt tills han blev ungefär 6 månader.

    Nu oroar jag mig över när han ska börja skolan, ifall han kommer bli retad eller att han på något sätt ska må dåligt.

    Så nej, man slutar aldrig oroa sig, det är naturligt att oroa sig för sitt barn men man ska komma ihåg att det är viktigt att leva också, oron ska inte få ta över ditt liv men den kommer alltid att finnas där i bakgrunden som en liten huvudvärk.

    Min man sa något som hjälpte mig: istället för att oroa dig för allt som kan hända, tänk och glädj dig åt allt positivt som hänt och kommer hända. Med största sannolikhet kommer du få träffa er guldklimp i höst och sen leva resten av ditt liv för honom och känna en kärlek du inte kan förstå dig på, kärleken kommer växa varje dag 🙂

    Reply

  • Emma

    Den där oron du känner börjar under graviditeten men slutar absolut inte när man har barnet på utsidan. Man oroar sig jämt för sina barn. Det är en sån där känsla som alla föräldrar får och den försvinner aldrig.
    Det är så kul att få följa dig, se dig växa till att bli en mamma. Alla dina känslor och tankar är ett tecken på att du snart ska bli förälder.

    Reply

  • Jessica

    Hej
    Förstår din oro, och håller tummarna för er idag att allt är bra med bebisen. Du frågade om vi föräldrar aldrig kan slappna av? Svaret är nej. Min dotter är 9 år nu, oroar mig varje dag. Nu är hon iväg och badar med klassen och då oroar jag mig över att något ska hända. Och det blir väl säkert ännu värre i tonåren 😁. Mår som bäst när hon ligger sött och sover i sin säng eller sitter i soffan med mig och myser ❤️. Kram från oss

    Reply

  • My

    Åh fina du. Man slutar nog aldrig oroa sig! Först oroar man sig till man passerat tolfte veckan, sen håller ändå oron i att något ska hända i magen. Sen är det FL, oron håller i att något ev ska gå snett & sen när de väl är födda 😂 Mina barn är 5, 8 och 10 i år .. fortf magknip när de går själv till skola eller de två första vill gå till lekplatsen 2 min bort.

    Reply

  • Fanny

    Jag är i v28 nu och kände första flddret i v16, nu ska jag hålla koll på lillemans rörelser varje dag, han ska röra sig 10gånger på 2 timmar eller 5 gånger på en halvtimme. Jag kan säga att oron blir värre, det är den för mig. Rör sig inte våran junior på någon timme blir jag så orolig att jag blir spyfärdig då han nästan aldrig är still. Vet inte vilken vecka du är i, men gissar är du är kring v20? Det man kan göra är att dricka något iskallt, eller lägga sig på vänster sida eller ruska lite på magen.
    Det kan va lite obehagligt med rörelserna ibland dock, du är inte tillräckligt långt gången än dock så din livmoder är högt upp men jag känner hur han är under revbenen och rör sig lite då och då och fy bubblan vad obehagligt det är 😂

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *