Minnesvärda julklappar

Idag har vi haft många vänner på besök och spelat det så kallade julklappsspelet, så himla trevligt!
Jockes familj på hans pappas sida var även här och träffade Lunabelle för första gången.
Man ser verkligen i ögonen på våra familjemedlemmar hur mycket dom tycker om Lunisen redan vid första ögonkastet. Hon fick även sina första julklappar av Jockes familj, en overall och en hoodie av släktingarna på pappans sida och sedan ett gosedjur i form av en get och söta små tossor av Jockes bror och sambo.
Man får en sån värme i bröstet när alla är så himla fina mot ens dotter. Sån lycka!
Och till er som har lite agg mot Jockes bror Crille och som undrar varför han får träffa Lunabelle så kan jag intyga att han är så himla bra med henne och jag har aldrig sett den sidan av honom som han har när han är med henne. Det märks att han kommer att göra ALLT för Lunabelle och skydda henne  genom livet.

Men det är inte det han tänker skriva om idag utan jag kom att tänka på häromdagen att jag minns vissa julklappar från barndomen lika väl som att jag fått dom förra julen.

En av sakerna är en hård plastdocka som går på batterier som både kan gå och krypa, bara man böjer på hennes ben. Den dockan fick jag av min typ 90 åriga gammal mormor och jag kunde verkligen inte fatta hur hon kunde vetat att jag hade önskat mig en sån för hon var ju så gammal…
Nu i efterhand fattar jag ju att det var mormor som köpte den och bara skrev på paketet tt den var ifrån gammal mormor.

En annan jul så fick jag guldiga gelépennor, precis vad jag önskade mig! Jag tror till och med att det kan vart det enda som stod på min önskelista det året.
Men inte heller då kunde jag fatta hur jag fått dom för den jag pratat högt med om dom var ju bara tomten. Den jag kallar för ”tomten” är då alltså en snubbe med tångs grått skägg som bodde på min mormors motell. Jag trodde inte att han delade ut julklappar med där emot så trodde jag att han var tomten. Och han tävlade i tomtegrenar i Norrland. Det sistnämnda är faktiskt sant. Och därför kallade alla honom för tomten, även alla på mormors motell.
Ang julklappen så är jag ganska säker på att det var mormor som låg bakom där med.

Nu kommer vi till den julklappen jag kommer ihåg mest och den har jag säkert berättat och skrivit om flera gånger redan men jag tar det ännu en gång för er som inte hört om det.
Jag tror att jag var 7-9 år och jag fick ett rosa skrin av min morbror.
Detta år hade vi barn fått massor med julklappar så jag öppnade paketet där skrinet låg i inspekterade det lite, tackade och sedan la ifrån mig det för att öppna nästa paket jag fått.
Efter några paket så öppnade jag ännu ett med ett lika dant skrin i, jag tänkte ”åhh nu har jag två” och tackade och sedan la jag det åt sidan. Efter ännu några paket så fick jag ett till och ett till och ett till. Jag tror att jag kom upp i 5-6 stycken skrin och för varje skrin började jag tycka att det var lite konstigt. Men det var bara min morbror som var på bushumör och slog in skrinet jag fick av honom om och om igen… Så det var alltså samma skrin hela tiden och sen dess har jag fått det där skrivet VARJE år i julklapp då han alltid lyckats hitta det och slå in det igen.
Men det var faktiskt två år sedan jag fick det för sista gången och det var nämligen i bröllopspresent.
Är det inte en väldigt fin historia ändå? 🙂

No Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *