Vila i frid fina du!

Idag gick min farfar bort helt plötsligt och jag är fortfarande i chock.
Jag har väldigt stor släkt men jag har nästan aldrig varit med om att någon gått bort.
Min morfar gick bort när jag var 7 år så jag minns liksom inte så mycket av det egentligen men sedan dess har faktiskt ingen så nära gått bort, förrän nu.

När någon går bort så börjar man tänka i så dåliga tankar och att alla runt om kring kommer att dö snart och att man inte får tillräckligt med tid för personen eller ett bra avslut. Jag blir så jävla ledsen och stressad av sånt. Och man blir så ledsen för andras skull, som i detta fall är jag så extremt ledsen för min farmors skull, som har levt hela i stort sätt hela sitt liv ihop med min farfar och nu är hon helt ensam? Ensam i deras stora lägenhet. Hur ska hon nu klara sig? Hur ska hon nu klara av sin vardag?
Usch, allt blir verkligen så konstigt när sånt här sker så plötsligt…

Idag tänker jag iallafall extra mycket på dig farfar och jag är så otroligt glad över att du var med på mitt bröllop och att du hann att träffa Lunabelle.
Jag älskar dig!

No Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *