dag 2 på BB

Det rullar på för oss men jag har fortfarande inte sovit nått, jag kan verkligen inte sova.
Det går bara inte. Ändå så valde jag att stanna en natt till här på BB för att fortsätta träna på amningen och testa olika ställningar. Jag känner att det är skönt att vara mer säker på det innan man åker hem. Men jag hoppas att jag får sova mer hemma än vad jag fått här. Jag är helt slut efter så lite sömn jag fått senaste veckan pga av allt som hänt och sen en förlossning på det med.
MEN vårt älskade mirakel gör att jag får den energi jag behöver för att ta hand om henne iallafall.
Imorgon åker vi nog hem och testar på livet som denna nybildade familj har att erbjuda, SPÄNNANDE!

BB

Första natten på BB avklarad. Jag har inte sovit en enda minut. Dels för att allt jag vart med om så alla hormoner går bananas och dels för att jag vart rädd att Lunabelle ska dö i sömnen.
Att ständigt vaka över henne medan hon sover har vart mitt jobb hela natten.
Men jag antar att det hör till när man blir förälder, oro och ständig övervakande 😉

 

Alla på BB är väldigt trevliga och hjälpsamma och idag har vi kämpat på med amningen. Hon suger JÄTTE fint och där är det inga problem alls så vi hopppas att det håller i sig tills mjölken rinner till också. Det är sååå mysigt när hon ligger och snuttar.

VÅR DOTTER ÄR HÄR!

ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN!
Nu är hon här, vår fina dotter!
12 dagar över tiden. Wow vad mycket känslor och wow vilken förlossning, så häftigt!!
Jag är helt tagen av allt och jag måste verkligen smälta detta innan jag skriver av mig för jag tror inte att jag riktigt fattat att detta hänt än. Men jag hoppas att ni är taggade på min förlossningshistoria?
Jag tycker iallafall att det ska bli väldigt roligt att skriva den och dela med mig av den här på bloggen.

Här är hon, vår fantastiska Lunabelle. För oss är hon hela världen och jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur vi kan fått nått så fantastiskt. Hon är allt!

 

Hinnsvepning

Idag gjordes en REJÄL hinnsvepning på mig, aj…
Det gjorde ont men jag hoppas att det gör susen så att det händer nått snart.

En hinnsvepning går alltså till så att man kör upp fingrar i livmodertappen och ”irriterar” för att kroppen ska fatta att det är dags att föda snart, kort och gott sagt.

Är det någon av er som gjort detta och hur gick det för er? Hände det något och hur långt efter isåfall?
Väldigt intressant att veta!

Flyttad till Norrköping

Idag kom Jocke och Danjal och hämtade mig och körde mig till Norrköping då vi tagit beslutet att jag ska sova där helt enkelt så nu ligger jag i en säng på förlossningen där jag kommer att tillbringa natten och imorgon ska jag få en hinnsvepning. Visst, det är ingen igångsättning men jag hoppas på att den ska göra nytta ändå!

 

 

Andra natten på psyket

Andra natten på psyket inatt och detta är verkligen inget ställe jag vill vara på i slutet av en graviditet då jag enbart vill vara i närheten av Jocke.

Jag har tagit beslutet att inte skriva så mycket om situationen här, men det finns en video ute på kanalen där ni får veta allt om hur jag hamnade här.

Här är mitt rum…

Inlagd på psyket

Vill bara tala om att det är fruktansvärt jobbigt för oss just nu och att det spårat totalt.
Jag lades idag in på psyket och jag ska berätta mer så fort jag orkar.
Men nu vet ni om ni inte hör så mycket från oss på ett tag.

7 dagar över tiden…

Nu har vi gått över en hel vecka över tiden och det är verkligen den längsta veckan i hela vårt liv.
Jag mår väldigt psykiskt dåligt och är deprimerad.
Jag uppskattar ingenting längre och jag vill bara skrika åt alla som pratar med mig.
Självklart är det inget jag egentligen vill men antar att det är så här man känner denna tid.
Jag börjar också få väldigt konstiga tankar, typ som att jag aldrig kommer att föda, att jag inbillat mig hela graviditeten för att jag längtat så mycket till att bli gravid osv.
Man får verkligen psykos av det här och jag längtar så mycket tills vi kan få en normal vardag igen.

AJJJ!!

Har inte nämt detta tidigare men vi har vart inne på förlossningen för några dagar sedan för att jag inte mådde alls bra och dom hittade låga värden på mig bland annat lågt blodtryck och jätte lågt järnvärde och det är därför jag mår piss.
Grön diarré hade jag även för någon dag sedan men nu har mina järntabletter gjort bajset svart och SUPERHÅRT! Jag är så förstoppad att jag skriker!
Det gör så jäkla ont och speciellt när bebisen är så långt ner och trycker på ännu mer.
Gud jag vet inte hur jag ska kunna tömma mig?!
Jag har testat att klunka en kopp kaffe för det brukar sätta igång min mage men det hjälper inte och apoteket är inte öppet här omkring, VAD kan jag göra för att akut få ut det nu nu nu??
Nått som funkar utan att behöva lämna hemmet??

 

I LOVE U!

Har suttit en stund och läst era kommentarer om era historier om när era barn valde att titta ut och alltså wow jag blir fan så rörd när jag får höra historier om gravida, förlossningar och bebisar.
Och jag kan inte sluta tänka på HUR JÄVLA STARKA NI ÄR!!
För det första eloge till er som haft helvetes graviditeter och tagit er igenom dom hur kämpat det än har vart. Endel av er har verkligen berättat om mardröms senarior.
Och sen vill jag också hylla er som gått över tiden med mååååånga dagar och veckor.
Jag frågade ju er hur ni hade psyke till det då både jag och Jocke känner hur vi bara dras ner och blir mer och mer deprimerade nu men wow vilken styrka ni gav mig av era historier.
Tack verkligen!! Vilka kämpar!
Jag vet inte om det är världens hormonboost jag fått nu när jag sitter här med tårfyllda ögon och tänker på hur starka och fina ni är men tusen tack verkligen att ni vill dela med er av era historier det är väldigt intressant för mig att läsa och tack för att ni ger mig styrka och peppar mig igenom dessa långa dagar tills vårt lilla mirakel och tidsoptimist väljer att titta ut.

NI ÄR GRYMMA!!!!