Gör mig redo

Det är ju lite saker som man måste hinna förbereda innan bebis ploppar ut och innerst inne så är jag så himla taggad och sugen på att fixa allt men min kropp säger typ stopp.
Det är riktigt jobbigt med min kropp just nu och jag springer på täta läkartider för att hålla koll på mina värden och ta ständiga prover då dom på mödravården börjar bli oroliga ifall min lever börjar läcka syra(?).

Idag har jag iallafall tagit tag i att sterilisera nappar och nappflaskor och det var super mysigt även om jag var en zombie som till och med råkade köra ner handen i kokande vatten men knappt ens reagerade för att jag inte orkade helt enkelt.

Jocke blir dock lite orolig när jag börjar fixa och dona med bebis sakerna då han varje gång får för sig att hon ska ploppa ut då, så han blir lite stressad eftersom att vi har lite saker vi måste hinna med innan hon kommer.

BB-väskan MÅSTE jag ta tag i snarast så att den iallafall är redo ifall det skulle vara så att bebis vill titta ut lite tidigare. Men jag hoppas att hon stannar där inne ett litet tag till så allt inte blir så stressigt haha.

Hon är här!!

Åh äntligen har vår guddotter kommit till världen och hon är den minsta och skyldigaste lilla prinsessa jag någonsin sett!
Nu är hon några dagar gammal men jag har känt att det inte är min uppgift att sprida att hon kommit till världen innan föräldrarna gjort det men nu måste jag bara skriva ett inlägg om hur stolt jag är över både Melissa, Tobbe och lilla Lykka som hon heter. Och det är precis vad hon sprider hos oss alla, lycka!

Tänk att det är denna lilla tjej som legat där inne och jäst i flera månader och att det var just henne vi fick äran att bli gudföräldrar till.
Det ska bli så himla roligt att hon ska växa upp med mitt och Jockes barn och att dom är ungefär lika gamla så gissa om dom kommer att hitta på mycket bus ihop? 😉
Och gissa om jag tycker att mina gravidveckor går ännu långsammare nu…

Men jag är lite glad för det ändå för då får jag tid att lära känna Lykka innan min egen bebis tar upp all tid.

Här är iallafall min finfina guddotter som jag kommer att försöka finnas för i alla lägen och jag hoppas att hon kommer att någon gång vara lika glad att hon har mig i sin närhet som jag är att jag har henne.

 

Och där hände det igen…

Det här med att dela med sig av saker i sitt liv kan ju vara både bra och dåligt.
Och det är väl något man får överväga tillslut men jag har verkligen tyckt att det har vart så extremt kul och mysigt att dela med mig av saker här på bloggen.
Att prata om funderingar, erfarenheter osv med er och vi har haft en väldigt bra dialog och det är därför jag valt att skiva av mig mest här och öppna upp mig mest här helt enkelt.
MEN något jag avskyr är att tidningar ska inkräkta (ja, det är precis så jag känner) här på bloggen och sedan skriva en helt skriva en artikel om mina inlägg och välja en helt skev rubrik som inte alls stämmer med vad jag faktiskt skrivit i inlägget. Bara för att tjäna klick på det.
Men det dom gör istället är att lura på folk att jag skrivit/sagt något jag inte ens sagt och sedan får en jävla massa skit för det? Men det struntar ju dom i för det lider ju inte dom av.
Dom tjänar ju bara mer på att göra en ”snackis” int en person. Usch så äckligt beteende alltså.
Att min dotter ens ska födas i juste den världen äcklar mig ärligt talat och jag vill inte ens veta rubrikerna som kommer efter hennes födsel eller som har med henne att göra. Fy!

Varför jag skriver just detta är för att jag såg Jocke scrolla igenom flödet på Facebook och såg att en jävla tidning gjort någon artikel om mig med rubriken ”Jonnas krav på förlossningen” och så sa jag högt till Jocke ”men va, jag har ju inte ens skrivit något krav om förlossningen eller ens något brev så vad menar dom eller vad fan är det nu?”
Och sedan kom jag då på att dom måste gjort en artikel om mitt förlossningsbrev jag skrev om att jag VILLE skriva men jag har ju inte sagt eller skrivit om några krav utan bara om mina tankar och fobier. Men ja det är ju så tidningar ständigt gör med offentliga personer.
Så tro mig när jag skriver att man oftast blir lika förvånad som ni när man läser en artikel då 90% i dom oftast är lögn.

Jag var iallfall tvungen att trippel läsa mitt inlägg för att jag tänkte att det är ju helt sjukt att folk tror att jag har massa konstiga krav osv. Men när jag läste inlägget igen så förstår jag inte ens hur man kunde misstolka det men nu tänkte jag iallafall förklara ifall det är någon som missuppfattat inlägget helt?

Jag kan börja med att citera det som stod i inlägget:
”Om vi nu ska gå vidare till mitt förlossningsbrev så tänkte jag där i iallafall berätta om mina ”rädslor” inför förlossningen och vad jag helst vill att dom gör i vissa situationer, sen om dom inte gör så är förhoppningsvis inte hela världen men det känns förmodligen lite bättre om jag skrivit ner det iallafall.”

Jag tänker alltså skriva ett förlossningsbrev för att jag tror att det är en bra förberedelse inför förlossningen och för att jag helt enkelt ska förbereda mig mentalt på vad som komma skall och vad som kan ske under en förlossning, vilket jag tycker är väldigt smart. Sen är det inte ens säkert att jag lämnar brevet till dom där eller att dom ens läser det och det är som sagt INTE HELA VÄRLDEN utan huvudsaken är att jag skrivit ner det för att förhoppningsvis bearbetat rädslor, fobier osv. Ingenting annat?
Och som jag också skrivit i inlägget att man har ju förmodligen fullt upp med annat och tänker inte alls på kroppsvätskor eller annat man kanske har lite svårt för.

Jag fattar inte ens hur man kunde få inlägget till något annat än vad som stod, men tydligen så läser folk det dom vill att det ska stå, så man får klaga lite, för Jocke och Jonna dom kan ju inte bli några bra föräldrar det vet ju varenda kotte 😉

Och ni till er skvallertidningar, kan ni inte någon gång bara skriva en rubrik om hur mycket jag hatar er och hur mycket skit era tidningar är fyllda av, då får ni ju iallafall EN artikel som faktiskt stämmer och som det ligger sanning bakom 🙂

 

Med huvudet nedåt!

Nu känner jag väldigt tydligt att bebis har vänt på sig och lagt sig med huvudet nedåt så nu får vi hoppas att hon stannar där och inte håller på att vända på sig allt för mycket.
Hon gräver rejält där nere kan jag tala om haha, så konstig och obehaglig känsla alltså.
Som att man har en isglass mellan benen eller som att man får små elstötar genom hela könet.
Väldigt märklig känsla!

Jag har blivit så EXTREEEEMT bebissjuk nu att jag tror att jag blivit besatt eller nått.
Jag blir helt till mig så fort jag ser en bebis och jag tittar på bebisvloggar och förlossningsberättelser så fort jag får tid över. Jag har sån längtan efter vårt lilla mirakel nu att det känns som att tiden aldrig gått saktare. Ett dygn känns på riktigt som tre dygn och det känns som att bebisen kommer att titta ut till jul och inte om 8 veckor. 8 veckor låter så himla kort, det tycker jag verkligen men det känns där emot som en evighet och hur mycket jag än sover om dagarna så tar aldrig dagen slut…
Hur ska man ens kunna vänta mer???

Förlossningsbrev

Jag hade först inte tänkt att jag skulle skriva något förlossningsbrev för att jag har av någon anledning tänkt att det inte kommer till någon användning ändå men igår så fick jag bara en tanke att det kunde hjälpa mig att förbereda mig inför förlossningen oavsett om jag glömmer att ge det till dom på BB eller om ingen läser det. Den kanske blir lite som terapi genom att bara skriva det.
Så jag tänker nog faktiskt göra det oavsett om det kommer till användning eller inte.

Jag tittade igår på Helen Torsgårdens video där hon berättar sin senaste förlossningsberättelse och jag tycker verkligen att ni borde se den på hennes kanal ”Familjen Torsgården”.
Där berättar hon bland annat att hon fick operaras akut efter hon fött för att moderkakan inte släppte utan att den helt enkelt satt fast i henne hur mycket dom än försökte att få ut den.
Och på operationsbordet så förlorade hon väldigt mycket blod. Jag ni får lyssna hela historien på hennes kanal helt enkelt men det jag iallafall reagerade på var att hon berättade att det är många som dör just där på operationsbordet under en sådan operation och jag blev bara så jäkla känslig där.
Att en förlossning som ska vara så fin och betydelsefull bara kan gå helt snett och vändas till något helt annat. Så himla hemskt och man tänker inte på att det faktiskt har hänt många personer.
Att mamman mist sitt liv under sitt livs ögonblick när hon ska föda sitt älskade barn.
Usch jag vet att det kanske inte är rätt av mig att tänka sånna tankar nu men det är så himla hemskt och jag kan inte förstå hur man gör för att gå vidare efter något sådant.

 

Om vi nu ska gå vidare till mitt förlossningsbrev så tänkte jag där i iallafall berätta om mina ”rädslor” inför förlossningen och vad jag helst vill att dom gör i vissa situationer, sen om dom inte gör så är förhoppningsvis inte hela världen men det känns förmodligen lite bättre om jag skrivit ner det iallafall.

Som jag sagt tidigare så är jag väldigt känslig för kroppsvätskor. Jag kan inte titta på actionfilmer eller på filmer där folk föder eller opereras. Där av är det en anledning varför jag ens vill filma min egen förlossning för att det blir isåfall den första förlossningen jag ser och jag tror inte att det är lika svårt att se min egna förlossning som andras för att det är mina känslor till just DEN förlossningen så jag tänker förmodligen på annat då.
En till sak jag vill skriva ner är att jag vill att dom tvättar eller torkar av bebis innan jag får upp hen på bröstet. Jag tror som sagt inte att man tänker på vad bebisen är in kletas i i just den stunden men jag vill heller inte få chansen att kunna tänka det så därför vill jag vara på den säkra sidan.
Något jag också tidigare skrivit om är att jag är så extremt äcklad av navelsträngar och moderkakor osv. Och då menar jag verkligen att jag nästan gråter bara jag skriver om det här.
I Helens video berättade hon att barnmorskorna försökte dra ut moderkakan med hjälp av att dra i navelsträngen för att det inte gick att krysta ut den och jag höll på att svimma när jag hörde det.
Känslan av att ha något som man har sån fobi för som bara hänger där och som inte försvinner hur man än gör. Fy alltså!!

Jocke har iallafall sagt att han önskar att få klippa navelsträngen så det ska jag skriva med också tänkte jag, men jag vet inte om han kommer att våga när det väl gäller, jag har faktiskt ingen aning om hur känslig han är för sånt men troligen så svimmar jag iallafall före honom haha!

Drömmar

Varje natt sedan en vecka tillbaka ungefär så drömmer jag att jag föder och förlossningen är olika varje natt men det som alltid är det samma i drömmarna är att ut tittar en pojke.
Har jag inte riktigt släppt det där helt att det kan vara en pojke eller varför är det ALLTID en liten kille som kommer ut i varje dröm? Så skumt alltså!

Varje förlossning i drömmarna skiljer sig iallafall som sagt. Den ena går hur fort och smidig som helst och den andra går jag över tiden flera månader och förlossningen i sig tar flera dagar.
Jag tror det är ett sätt att förbereda mig på att föda och att vad som helst kan hända.
Förutom att jag går över tiden med flera månader då haha…

Jag drömmer också väldigt ofta att vattnet knappt ens hinner att gå innan bebis kommer så att jag inte alls är förberedd och att allt bara går så himla fort.
Jag vill inte att allt ska gå för fort för jag tror att man blir så chockad då att man inte riktigt hänger med och fattar vad som hänt. iallafall vad jag har hört av bekanta som det har gått super fort för.
Vi får vänta och se helt enkelt hur det går för oss! 🙂

Fotografering

Även om jag just nu bara känner mig stor och klumpig för det mesta så skulle jag ändå så gärna vilja ha lite fina bilder på mig, magen och även Jocke så jag har beställt lite klänningar för att kunna göra en fin gravidfotografering och jag är verkligen så nervös att jag kanske beställt för små storlekar då jag inte har någon aning om vad jag har för storlek i kläder nu. Speciellt inte när magen bara växer och växer för fullt nu!

Det ska bli super kul och mysigt att göra denna fotografering iallafall och jag hoppas på att få många fina bilder och att det inte regnar under tiden vi fotar haha!
Jag har inte bestämt vart vi ska fota än så det ska jag klura lite på jag vill gärna ha 3-4 ställen så man kan få lite olika miljöer och kunna byta kläder för att få lite olika bilder så man kan göra något kul med dom sedan det är ju ändå minnen man både vill visa upp och spara och se tillbaka på.
Kanske rama in till och med?

Har ni några tips på hur jag kan få fina bilder på fotograferingen tex miljöer, ställningar, färger osv?
Och i vilken vecka gjorde ni en sån här fotografering? 🙂

Ångest ångest och mer ångest

Jag har sån ångest och gråter hela tiden nu och det har vart så den senaste tiden samtidigt som jag är jätte lycklig så är jag också så jävla ledsen och har ångest för ALLT.
Kommer vi att kunna ge vårt barn det den behöver, hur ska vi göra för att få klart allt, hur ska vi göra för att säkerställa en tyg uppväxt för barnet och kunna skydda den från allt?
Hur blir det med vårt liv med det vi gå igenom nu.

Jag är också fruktansvärt introvert och vill inte vara med någon eller ens prata med någon jag får panik och ångest så fort min telefon ringer så då börjar jag att gråta för att jag blir så stressad för att jag inte vet vad personen vill oavsett vem det är.
Jag har ingen matlust och jag får ångest när jag äter.
Jag hatar att jag flåsa så fort jag ska ställa mig upp eller om jag bara går i en trapp.
Jag känner mig så fruktansvärt otränad och äcklig och jag har inte ork till någonting och det gör bara att jag får mer ångest.
Jag får ångest för att jag inte kan stötta Jocke nä han må dåligt eftersom att jag själv mår dåligt.
Och det får mig att känna mig ännu mer otillräcklig och värdelös som fru.

Allt går runt i ett ekorrhjul, om jag får ångest för nått så får jag ännu mer ångest av att jag får ångest över den grejen.
Dessa hormoner gör mig galen och dom kan dra åt helvete.

 

Intensiv månad!

Vi har bokat in sååå mycket saker i augusti att jag undrar lite hur jag ska orka med denna månad haha.
Varför vi gjort det är för att vi sedan ska vara ”fria” i slutspurten på graviditeten så vi bara kan sitta och vänta på Bebbe. Men sen är det ju så att min bok faktiskt kommer ut denna månad och jag har lovat att signera flera tusen böcker så önska mig lycka till med det, jag som knappt kan sitta på en stol och äta en måltid utan att få ont i koppen haha!
Men har man lovat så har man lovat! Men med pauser och lite bensträckare så ska det nog gå fin fint tror jag!

Något som ska bli väldigt kul denna månad är att vi ska till Östersund och ha en femkamp, jag och Jocke mot varandra om föräldraskap och barn, jag är SÅÅ TAGGAD!!

Sen ska jag även medverka i nyhetsmorgon denna månad med och så har jag lite intervjuer och sist men inte minst så ska vi ha familjemiddag hos mormor. Det längtar jag faktiskt mest till!

Men jag hoppas att min kopp komma att klara denna månad men så bra folk som jag har runt omkring mig så vet jag att dom kommer se till att jag har allt jag behöver för att orka så denna månad kommer bli intensiv men förhoppningsvis väldigt rolig!

Glöm föresten inte att titta på stjärnfallen nu inatt, det ska tydligen vara ca 50-70 stjärnfall i timmen!

 

Börja packa?

Jag kan inte påstå att revbenet blivit bättre men det ha iallafall inte blivit sämre vilket är skönt!
Jag funderar lite på att börja packa BB-väskan nu när jag ändå inte gör så mycket mer om dagarna än att vila. Det skadar ju inte att ha det mesta packat liksom.

Alla snacka om att man inte ska ta med sig för mycket saker men vad skadar det egentligen?
Det är snarare värre om man packar för lite.
Och känner jag mig rätt så finns det verkligen ingen risk att jag packar för lite.
Jag har skrivit upp en lista på vad jag ska packa och vad jag tror kan komma till användning.
Man måste ju packa ner lite saker så mannen håller sig sysselsatt då jag vet att han är otålig och att han kommer att bli helt stissig av nervositet osv.

Vad hade ni med er i BB-väskan och har ni några tips på vad jag verkligen inte får glömma?
Har en känsla att många av e kommer att skriva ”mjukt toapapper” haha!
Och kanske en dum fråga, men tar man med sig blöjor eller får man det där?